Blog Image

BIKING VIKING

INTERVJU MED ÄVENTYRAREN FREDRIKA EK

Långdistanscykling Posted on 2017-04-20 20:31

INTERVJU MED ÄVENTYRAREN FREDRIKA EK: JORDEN RUNT PÅ 1000 DAGAR
Blogginlägg på Meridas hemsida: https://www.merida.se/cykel-tips/jorden-runt-pa-1000-dagar-intervju-med-langfardscyklisten-fredrika-ek/

Fredrika Ek, långfärdscyklist/äventyrare från Sundsvall som cyklar jorden runt på 1000 dagar! Foto: Fredrika Ek

Sedan starten av sin jorden-runt-resa den 8:e mars 2015 så har Sundsvalltjejen Fredrika Ek cyklat igenom trettio länder och fyra kontinenter. Hon har bekämpat bergspass i Anderna på över 4700 meter och dessutom upplevt extremtemperaturer som exempelvis 51 plusgrader i Turkmenistan och ett uppvaknande i 14 minusgrader i sitt tält på den tibetanska bergsplatån i Kina.

Trots att Fredrika Ek endast var tjugotre år gammal när hon gav sig iväg på sitt livs resa så var hon långt ifrån någon novis i äventyrarsammanhang, hon hade ju bl.a. erfarenhet av långfärdscykling genom Europa. Som femfaldig Norrlandsmästare i tennis kan man dessutom ana att hon hade det rätta psyket som krävdes för att forcera öknar och otillgängliga bergspass i Centralasien.

Sedan slutet av förra året befinner hon sig i Sydamerika och i skrivande stund har hon precis lämnat Argentina bakom sig för att cykla in i Bolivia, det trettionde landet på denna resa. Här följer en intervju med Fredrika Ek:

Du planerade att cykla i tusen dagar, hur ligger du till i planeringen?
Det är nu över två år sedan jag inledde detta äventyr, och strid ström av nya, gamla och modifierade planer har kommit och gått sedan dess. Att jag faktiskt följer dessa planer hör inte till vanligheterna. Vad som däremot lustigt är, är att min senaste och absolut största rokad hittills gör att jag helt plötsligt åter ligger perfekt i linje för att få rulla in hemma i Sundsvall mot slutet av året, pang på resans 1000:e dag.

Hur många länder har du cyklat igenom under den här resan?
Jag befinner mig just nu i Bolivia, på väg norrut genom Sydamerika. Detta markerar cykelturens 30:e land och 4:e kontinent.

Vilka har varit dina fem favoritländer så här långt?
Australien, Kina, Argentina, Uzbekistan, Iran

Fem favoritplatser?
Tibetanska högplatån. Australiens outback. Punan i Anderna. Med en kopp te framför en nyvunnen vän. Eller i mitt tält efter en lång dags cykling.

Finns det något land där du känner att du inte vill åka tillbaka till och i så fall varför?
Åka tillbaka till – absolut. Men jag tror inte jag tar med mig cykeln till Vietnam nästa gång. Ett tyvärr sönderexploaterat land med en häpnadsväckande och tuff trafik. Riktigt svårt att hitta ‘orörd landsbygd’, och när jag väl gjorde det blev jag ganska snabbt plockad av militären och utkastad med huvudet före.

Vilka har varit de tuffaste etapperna så här långt?
Varje land eller område bjuder på sina egna utmaningar. Somliga är tuffa rent fysiskt, och andra sätter huvudet på prov. Mina två månader längs dammiga gamla guldgrävarleder var en helt fantastisk utmaning. Likaså de perioder jag spenderat högt uppe i bergen Himalaya och Anderna. Kommunikationen har aldrig varit så komiskt frustrerande som i Kina. Byråkratin i Centralasien är svårslagen. Och att cykla i iransk högsommarvärme under ramadan, iklädd hijab och heltäckande kläder från topp till tå och ändå ständigt följas, stoppas och ifrågasättas av polisen var ett test av tålamodet, helt klart.

Hur har reaktionerna varit från lokalbefolkningen då du har färdats som ensam kvinna?

På många (om inte alla) platser får jag inte helt oväntat rektioner på att jag är just kvinna. Positiva och negativa – precis som hemma i Sverige. Jag ställs inför en del utmaningar som jag annars inte hade behövt fundera kring, men det största för mig är att jag som solotjej får en inblick i människors liv på ett vis som jag annars aldrig haft den minsta möjlighet till. Att inte framstå som ett hot är mitt starkaste kort i mötet med människor och kulturer.

Har du några tips riktade till kvinnor som funderar på långfärdscykling?
I min värld spelar det ingen roll om jag råkar prata till en tjej eller snubbe. Jag säger samma sak – kör bara!

Hur mycket väger din utrustning (minus cykeln)?
Sånt här hade jag koll på när jag startade. Sanningen är att jag idag inte har den blekaste aning, men jag brukar slentriansvara någonting i stil med 25 kg. Cykeln väger 18. Vad jag sedan faktiskt släpar runt på beror helt på hur mycket vatten och mat jag behöver. När jag vinglade ut i Tanami-öknen i Australien hade jag en totallast runt 85 kg, då inklusive 23 liter vatten. Det var tungt!

Hur många km per dag cyklar du i genomsnitt?
Mitt excelblad avsöljar 85 km/dag. Jag brukar däremot försöka titta på tiden istället. Mina vanliga sex timmar i sadeln kan innebära allt från 30 till 150 km beroende på var jag befinner mig.

Har du koll på ungefär hur mycket pengar i ett genomsnitt du gör av med varje dag?
I runda slängar 100 kr/dag. Vad man får för de pengarna skiljer sig förstås ofantligt beroende om man spenderar dem i säg Tyskland eller Thailand.

Hur mycket har du budgeterat att hela äventyret kostar?
100 kr x 1000 dagar, sedan tillkommer flyg, visum, försäkring, större urlägg för cykel och utrustning etc. Det kostar en slant att leva luffarliv i 3 år!

Hur många dagar i rad har du som mest tillbringat i tält?
Det är nog inte mer än ett par veckor. Var i världen jag än befunnit mig har jag ramlat in hemma hos människor som tyckt det verkar alldeles onödigt att jag ska sova i tält när de har så mycket plats. Även om det ibland inneburit att jag bytt ut mitt eget mot deras lite större jurta.

Du är i Sydamerika just nu. Hur ser resten av resan ut, vilka länder ligger framför dig?
Närmast är jag på väg i riktining Peru för några sista veckor bergspass i Anderna. Via Ecuador avslutar jag sedan i Colombia. Tanken har alltid varit att fortsätta genom USA innan ett sista flyg hem till Europa. En gång kändes det som den ultimata avslutningen av det här äventyret. Men sanningen är att jag under två års tid växt oändligt av den här resan, och nu behöver den få växa med mig.

Från Bogotá går nu flyget istället till Togo, Västafrika. Jag byter asfalt, engelska och en kultur jag känner till mot vad som kan bli min största utmaning hittills – och jag kunde inte vara lyckligare. Målet är att nå hem i tid för att krama om och dricka glögg med min familj i jul.

Hur läser du det praktiska med alla visum? Löser du det allt eftersom eller ordnade du några viseringar innan avresan?
Jag reser med två pass och inför Kina gjorde jag en liten fuling och lät familjen visum-ansöka i Stockholm medan jag trampade höga pass i Pamir-bergen. Övriga visum har jag löst på konsulat längs vägen.

Något du saknar från Sverige förutom familj och vänner?
Så mycket! Jag har sedan länge tappat allt grepp om tid, rum och inte minst årstider och kan därför komma på mig själv med att sakna lussekatter och ljusa sommarnätter på en och samma gång. Just idag vill jag ha våfflor och en stenhård skare på fjället.

Har du hunnit fundera på framtiden? Finns det redan nu någon ny plan i bakhuvudet?
De tusentals timmar jag spenderar i sadeln ger mer än tillräcklig tid tänka klart varenda tanke jag någonsin haft. Jag njuter fortfarande något obeskrivligt av vad jag gör här ute, men har samtidigt fler planer än någonsin för vad som kommer hända när jag väl är hemma. Mitt nästa äventyr är redan spikat, och i maj 2018 går det stora startskottet. Det blir stort, och det blir minst sagt annorlunda. Exakt vad – håller jag dock på tills jag kommer hem.

Kan du beskriva hur en vanlig dag i cykelsadeln ser ut?
Det är så svårt att svara på sådana här frågor eftersom det är i så vitt skilda världar jag rör mig. Sista månaderna har jag spenderat på hög höjd i Anderna, i regel långt från civilisationen. Livet här uppe blir enkelt. Jag trampar. Äter när jag är hungrig och sover när jag är trött. Det meditativa tillståndet som uppstår i långa perioder ute i naturen är magiskt.

Till sist, har du något som du själv vill lägga till i intervjun?
Välgörenhetsinsamlingen jag driver i och med min resa har alltid varit viktig för mig. Men förutom mitt livs äventyr har dessa två år varit ett uppvaknande jag aldrig kunnat förbereda mig på. Människor föds in i en värld som är lika fruktansvärt brutal som den är vacker och sagolik för somliga av oss. Jag har fått mina utsikter. Den distansbaserade insamlingen till ActionAids livsavgörande arbete för att säkra de mest basala mänskliga rättigheterna för världens kvinnor och flickor, är för mig nu den absolut viktigaste delen i detta äventyr.

Tack vare fantastiskt engegerade människor har vi redan samlat in 400 000 kr, men är långt ifrån färdiga. Jag hade turen att födas in i ett sammanhang där jag utan att blinka kunnat ge mig ut för att uppfylla mina drömmar. Vad jag drömmer om idag är att flickor och kvinnor som inte haft samma tur som mig, ska ges möjlighet och förutsättningar till att förverkliga sina. Jag är oändligt tacksam för varje litet bidrag till detta projekt, och all info hittas på: www.thebikeramble.com

Samtliga foton: Fredrika Ek

För er som ännu inte har upptäckt Fredrika Ek så följer ni henne här:

Instagram: @thebikeramble

Facebook: https://www.facebook.com/thebikeramble/

Blogg: http://www.thebikeramble.com/blog/

Hemsida: http://www.thebikeramble.com

Vill ni stödja Fredrikas välgörenhetsprojekt så går ni alltså in på denna sida: http://www.thebikeramble.com/charity/



Tips för långfärdscykling

Långdistanscykling Posted on 2017-03-12 20:07

TIPS FÖR LÅNGFÄRDSCYKLING:
Blogginlägg på Meridas hemsida: https://www.merida.se/cykel-tips/tips-for-langfardscykling/

Långfärdscykling = Roligt, miljövänligt och en fantastisk bantningskur om man snabbt vill gå ner ett antal kilon! Under mina första tio dagar på en cykelturné (baserad på ett genomsnitt på ca 100 km/dag) brukar jag gå ner fem kilo av bara farten. Därefter brukar det plana ut något, men kombinationen av många timmar i sadeln och långt avstånd till kylskåpet ger alltid resultat i fråga om midjemåttet.

Långfärdscykling har emellertid en bieffekt, den är nämligen starkt beroendeframkallande. Man bör alltså vara medveten om denna risk innan man börjar utrusta sin cykel. Å andra sidan är även detta bra när man står där i cykelaffären och tvekar mellan att köpa in den där billigare pakethållaren eller att lägga på ytterligare ett par hundralappar för att få ett slitstarkt verktyg som håller i många år. Satsa alltså gärna på kvalitet, det lönar sig i längden!

Val av cykel har naturligvis lite att göra med i vilken miljö man kommer att färdas. För egen del undviker jag alltid mindre stigar eller grusvägar (såvida de inte är så pass hårda och släta att man slipper använda njurbälte för att ta sig fram). Av den anledningen väljer jag alltid en hybridmodell. Sedan ett år tillbaka färdas jag själv på en Merida Speeder 300, som jag varmt rekommenderar.

Pakethållarna får uppleva långa dagar med stora bördor. Satsa alltså gärna på en bättre modell här så kommer ni att få många behagliga dagar. Jag använder själv pakethållare från Tubus och dessa har jag kamperat med i många år utan några som helst problem.

GPS, ett måste på mina resor. Jag har en Garmin Edge 1000 rakt framför snoken som berättar allt jag är intresserad av. Jag har programmerat in tio fält i displayen som exakt talar om för mig: 1) Distans 2) Distans till min nästa destination 3) Höjd över havet 4) Lutning i procent 5) Kompassriktning 6) Hastighet 7) Aktuell tid 8) Solnedgång (en bra “väckarklocka” för att planera de sena eftermiddagarna) 9) Temperatur 10) Batteriets förbrukning i procent

Genom att ladda ner all data till Garmin Connect (eller vilket märke nu man väljer att använda) så får man dessutom minnen för livet på köpet. Det händer nämligen ganska ofta att jag går in i Garmin Connect och blickar tillbaka på någon etapp jag cyklade för typ fem år sedan.

Elektroniken har på några få år blivit en självklar del i packningen på långresor. Förutom GPS så färdas jag alltid med en iPhone, laptop, kamera och trådlösa hörlurar. Det här ställer alltså krav på att jag kan ladda min utrustning på kvällarna. Tidigare var detta ett stort problem då jag hade gjort mig alltför beroende av elektroniken, men numera finns det utmärkta “powerbanks” att inhandla för struntsummor.

Själv har jag alltid två powerbanks med i packningen. En ligger alltid fulladdad i reserv, medan jag använder den andra i dagligt bruk och har den kopplad till min GPS och telefon. Jag kan därmed cykla långa etapper utan att behöva stanna till någonstans för att ladda min utrustning.
Genom att koppla sin GPS och telefon till extrabatteriet (powerbank) så har man en ständigt laddad cykeldator och iPhone.

Varje gång jag bor på vandrarhem eller har tillgång till elektricitet på kvällarna så laddar jag alltid hela utrustningen. Av den anledningen färdas jag även alltid med ett sladduttag med plats för hela utrustningen så att jag endast behöver använda ett uttag på exempelvis vandrarhemmet. Det här är speciellt skönt de gånger man besöker ett land som exempelvis USA eller Storbritannien som har andra modeller på sina eluttag. Då behöver man endast en ynka adapter.

Logi under cykelresorna har naturligtvis till viss del att göra med hur man är som person. Efter långa dagar i cykelsadeln så föredrar jag själv att få lite sällskap (och eventuellt en kall öl!) och av den anledningen söker jag alltid alternativ i form av vandrarhem, brandstationer (!) eller Warmshowers.org (Couchsurfing för långfårdscyklister).

Tips: För er som funderar på att cykla i Europa (inte minst Spanien och Frankrike) så är ett utmärkt alternativ att köpa ett “Credencial del Peregrino” för två euro. Ett pass som utfärdas för alla “pilgrimer” som vandrar El Camino de Santiago. Med hjälp av detta pass har ni rätt (i mån av plats) att bo på de små “aubergen” som finns utmed alla färdvägar till Santiago de Compostela. Ibland är dessa härbärgen helt gratis, men ofta handlar det om en summa på 3 – 5 euro för en bädd i ett enkelt härbärge med badrum, våningssängar och kök. Ett kul sätt att umgås med fotvandrare (och cyklister) från hela världen vars mål är att ta sig till den väldiga katedralen i Santiago de Compostela. Det går även att göra denna rutt baklänges och ha tillgång till alla aubergen.

Warmshowers.org är en fantastisk organisation med värdfamiljer över hela världen. Med hjälp av en utmärkt app så hittar man enkelt värdfamiljer på den plats dit man är på väg. Det är uteslutande cyklister som erbjuder sina rum för en natt eller två och av den anledningen har de full förståelse för hur en cyklist känner sig en sen eftermiddag då man anländer till en ny familj. De är alltså jätteduktiga på att ge cyklisterna den där lilla tiden för sig själv i gästrummet för att varva ner och duscha och “ladda batterierna” för att kunna socialisera senare under kvällen och.. äta middag med värdparet. Den här korta kontakten på en eller två dagar mynnar ofta ut i livslång vänskap och det har hänt många gånger att jag besökt samma värdpar igen i andra sammanhang.

Brandstationer, ett all inclusive för alla sinnen. Under alla mina cykelresor genom USA så har jag säkert tillbringat mer än 200 nätter på brandstationer och ambulansstationer. En enkel fråga om man får tälta utanför brandstationen leder allt som oftast till att man får sova inomhus med den övriga personalen. De som arbetar inom brandkåren och ambulansen har ofta ett genuint intresse av idrott vilket gör att samtalsämnena aldrig tar slut. Andra fördelar med denna logi är att där ALLTID finns kubikmetervis med kaffe, baseboll på tv-apparaten, sköna fåtöljer, Internet och… fantastiska middagar. Räkna alltså inte med att gå ner i vikt om ni tillbringar kvällarna med brandmän…

Många gånger har jag tillbringat natten på en brandstation och morgonen därefter bett kaptenen att ringa upp nästa brandstation utmed min färdväg. Av den anledningen har jag skickats runt som en stafettpinne över hela USA och ibland har jag även fått varit med på utryckningar. Ni behöver dessutom inte vara oroliga för dålig sömn på brandstationerna. Har man tillbringat hela dagen i cykelsadeln så vaknar man ALDRIG av ett alarm mitt i natten!

Övriga tips: Flygresorna är den jobbiga biten om man måste transportera sin cykel. Be gärna din lokala cykelhandlare att packa ner cykeln åt dig i en vanlig kartong så slipper ni många svordomar. En cykel nedpackad i en pappkartong räknas som ett vanligt bagage om den är under 23 kg. En annan fördel med pappkartongerna är att ni kastar dessa när ni kommer fram till ert resmål. Ska ni åka hem från något annat ställe så letar ni alltså upp en ny cykelhandlare på den orten och ber om en kartong alternativt att ni betalar affären en struntsumma för att packa ner cykeln åt er.

Äventyrarkollegan Christine Compton från Baltimore har varit med förr och väljer därför att packa cykeln i en pappkartong hon fått av en cykelhandlare. Efter framkomsten kastar hon kartongen. Billigt och enkelt, dagens dubbel!

Tågtransporter skiljer sig mycket från land till land. I Japan är de väldigt nitiska och där måste man alltid packa cykeln om man ska iväg till en annan ort. I Sydkorea däremot rullar de nästan ut röda mattan för cyklisterna. (Sydkorea är dessutom ett fantastiskt cykelland!). Det som gäller generellt är emellertid att man nästan alltid kan transportera cyklar (utan att montera ner dem) på lokala eller regionala tåg över hela världen.

Videos som visar exakt hur ni har cyklat en etapp med satellitkarta i bakgrunden får ni om ni kopplar er Garmin till Strava och därefter anmäler er på Relive.cc. Det här är helt kostnadsfritt och innebär inget arbete. Varje gång ni har cyklat en etapp och laddar över informationen till Garmin Connect så går den automatiskt till Strava som i sin tur automatiskt skickar över infon till Relive.cc. Några timmar senare så dyker videosnuttarna (1-2 minuter långa) upp i er inbox! Roliga minnen som verkligen ger er själva och era följare en uppfattning om hur era dagar har sett ut i cykelsadeln.

Maps.me är en app som ger er en kartposition utan att ni behöver Internet. Ni laddar bara ner de regioner ni behöver för er resa så har ni alltid en exakt kartposition utan att vara online. Maps.me visar även exakt var ni hittar alla hotell, campingplatser, restauranger etc.

Kläder, tänk gärna lite utanför boxen när ni tar med er kläder på resan. För egen del så har jag inte köpt underkläder sedan min första cykelresa för nästan tjugo år sedan. Jag har alltså prioriterat bort kalsongerna till förmån för två stycken löparshorts. Detta plagg är tre funktioner i ett: Underkläder, badbyxor och löparkläder. De torkar dessutom blixtsnabbt när man handtvättar dessa på kvällarna.

Jag handtvättar alltid när jag cyklar i Europa (i USA bor jag ofta hos värdfamiljer och startar de flesta dagarna med nytvättade kläder) och av den anledningen satsar jag på slitstarka kläder för dagligt bruk. Jag har självt hittat den perfekta lösningen i form av arbetskläder med reflexer från Blåkläder. Ett märke jag varmt rekommenderar för denna typ av aktiviteter.

Slitstarka arbetskläder med reflexband från Blåkläder

Ryggsäck! Använd alltid en ryggsäck i kombination med hjälm så har ni den ultimata livförsäkringen. Jag har varit med om tre cykelolyckor och landat på (eller delvis på) rygg alla gånger. Tack vare min ryggsäck så har jag haft en perfekt airbag på ryggen som har räddat mig. Den är dessutom grymt bra för långa etapper utan bebyggelse då ni har tillgång till tre liter vatten på ryggen. Tips: Fyll gärna vattenpåsen till hälften med is så har ni iskallt vatten många timmar framåt. (Cyklar ni i USA så har varje bensinmack eller snabbmatskedja en ismaskin där ni kan fylla på is med personalens godkännande.)

Kontantkort för telefon kan ni köpa i de flesta länder. I USA är det jättesmidigt att köpa kort från At&T och där har ni ofta en bra täckning över hela landet till en låg kostnad. Verizon har något bättre täckning, men de erbjuder inte tillfälliga kontantkort till turister.

Det kan skilja sig mycket mellan samma bolag i olika länder. I Portugal köpte jag ett kontantkort med Vodafone för 15 euro som gav mig 15 GB. Samma bolag i Spanien gav mig sketna 2 GB för 20 euro. Googla eller kolla med personalen på det vandrarhem eller hotell ni bor på under första natten i det land där ni startar så får ni ofta de bästa tipsen på kontantkort. Hotellpersonal får ju ofta denna fråga från turister.

Sista av allt: Var spontana! Det roliga med den här aktiviteten är ju att “ta dagen som den kommer”. Planera inte ihjäl er! Det räcker om ni har en start- och slutpunkt på resan. Låt cykeln göra jobbet och be gärna lokalbefolkningen ge er förslag på vägval. Tänk även på att varje liten by har sin historia, ta för vana att alltid fråga lokalbefolkningen om något intressant har hänt i just deras stad. Jag har själv blivit överraskad så många gånger över hur mycket historia det kan rymmas i byar som knappt är större än en baja-maja!

Lycka till!

P.S Ett sista litet tips om ni vill ha ett “enkelt” resmål med sköna vyer och värme: Cykla “runt” Adriatiska havet. Starta exempelvis i Venedig och ta italienska kusten ner till Bari eller Brindisi. Därifrån tar ni färjan över till Patras och cyklar grekiska kusten norrut genom Albanien, Montenegro, Kroatien (missa inte ön Pag med sitt månlandskap!), Slovenien, Österrike och tillbaka till Venedig. Räkna med fem – sex veckor i ett förhållandevis lugnt tempo.