#43
OLYMPIA2OLYMPIA: Mt. Fuji – Japans högsta berg

Cykelresan mot OS i Rio de Janeiro fortsätter. I skrivande stund är det den japanska altituden som ska bekämpas. Mt. Fuji, Japans högsta berg (3776 meter), i bakgrunden.

TOKYO INTERNATIONAL MARATHON 2016, JAPAN: 5:25:21

94) Tokyo Olympiastadion – Hadano, Japan: 62 km

95) Hadano – Jurigi, Japan: 57 km

Kampen mot jetlag, fighten man aldrig kan vinna. Jag har för länge sedan gett upp hoppet om att anpassa mig till en ny tidszon och struntar därför fullständigt i vad klockan säger. Jag förlitar mig alltså på en gammal trygg 4-4-2 uppställning modell Lasse Lagerbäck och går på försvar. Jag sover alltså när jag är trött och håller igång när jag är pigg och det oavsett vad klockan säger.

Den finske löparen Mårten Hellman (grattis till alla sex marathon majors!) som reste med Springtime Travel till Tokyo, anser däremot att anfall är bästa försvar. Han förberedde sin kropp till den åtta timmar stora tidsskillnaden genom att varje morgon gå upp 45 minuter tidigare än dagen innan, vilket med facit i hand funkade utmärkt.

Kanske jag skulle ha anammat Mårtens modell när det drog ihop sig till långdistans i den japanska huvudstaden. Min andra halva av Tokyo Marathon var ju en sömndrucken upplevelse där jag bara kommer ihåg vissa fragment av loppet.

Det där är emellertid historia nu och istället är det två hjul som gäller. Cykelresan till OS i Rio de Janeiro fortsatte dagen efter Tokyo Marathon. Första etappmålet är den sydkorenska huvudstaden Seoul, där ännu ett marathon väntar.

Precis som under första delen av min resa från Olympiastadion i Aten till Stockholm, har jag sällskap genom Japan av min långfärdscyklistkollega Christine Compton ifrån Maryland på den amerikanska östkusten. Även hon går en holmgång med jetlagen då hennes hemstad Baltimore ligger 14 tidszoner bakom Nippon och till på köpet ska hon varje morgon ha konferenssamtal mellan 4 – 7. Måtte inte mina snarkningar orsaka hennes företag ett kundbortfall…

Dagens Soundtrack: Jet lag – Simple Plan

Min egen insats i Tokyo Marathon = Totalsågad!
Shibuja i Tokyo, en stadsdel känd för världens mest trafikerade gatukorsning!
Mt. Fuji, världens vackraste berg!?!

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/43-olympiabloggen-mt-fuji.htm

#44 OLYMPIA2OLYMPIA: Risig frukost i Japan…

Mt. Fuji, lika snygg som Thomas Brolins frispark mot Rumänien 1994..?

96) Jurigi – Shizuoka, Japan: 58 km

97) Shizuoka – Kakegawa, Japan: 53 km

98) Kakegawa – Tahara, Japan: 77 km

Fem dagar genom Japan, men fortfarande utan några riktiga “Wow”. Och det går ju inte att leva på minnet av Mt. Fuji hur länge som helst.

Framförallt är det bebyggelsen som har varit en besvikelse. De japanska städerna är ju grymt fula och i genomsnitt ser de ut som ett anus på en jordekorre långt ifrån attraktiva. Det finns naturligtvis undantag som exempelvis Kyoto, men överlag så är städerna trista skapelser utan ett riktigt centrum. Med västerländska ögon är man ju van vid antingen en kyrka mitt i byn i Europa eller några saftiga skyskrapor i de amerikanska städerna.

De bästa med de japanska städerna är istället att man kan finna ett 7-Eleven (fritt wifi och skapligt kaffe) i nästan varje gatuhörn. I brist på läckra torg och byggnader får man alltså roa sig med att sitta på golvet på ett snabbköp och läsa om det svenska slutspelet i bandy.

Regler… Står det att hotellfrukosten startar 06:30 så är det den tidpunkten som gäller. En erfarenhet jag fick när jag tog hissen ner till första våningen på mitt hotell i Shizouka tidigare denna dag. Och eftersom jag nu ändå befann mig i frukostmatsalen och hela buffén var framdukad så vaknade naturligtvis den kaffetörstige rebellen i mig. Stort misstag. Innan kökschefen hann stoppa mig 06:27 så hade jag nämligen redan spillt i en kopp kaffe, tagit en skål med ris och rostat fyra brödskivor. Stor diplomatisk kris med många nyfikna ögon i matsalen.

I all hast lyckades frukostvärdinnan hitta en engelsktalande gäst som påpekade mitt grova brott. I sann Saltsjöbadsanda lyckades vi till slut ändå enas om en kompromiss som gick ut på att jag fick breda smör på brödskivorna om jag lovade att inte tugga på brödet förrän 06:30. En livsfarlig internationell incident i still med Kubakrisen kunde därmed undvikas…

Dagens Soundtrack: Breakfast at Tiffany’s – Deep Blue Something

Note to myself: Tjuvstarta aldrig en japansk frukost!

Nyttig japansk läxa nummer två: Eftersom expediterna på snabbköpen först måste fråga antingen kejsaren eller åtminstone sin styrelseordförande i 7-Eleven om jag möjligtvis får ladda min GPS några minuter så är det bättre att diskret ta saken i egna händer.

När jag under första dagens cykeltur ställde frågan till en expedit så var det en förhandling i stil med att skriva en ny konstitution. Till sist gick emellertid expediten med på att jag fick använda uttaget i tio minuter. En tidsrymd som med facit i hand inte sträckte sig till elva minuter…
Horai Bridge i Shimada. Med sina 897 meter är den därmed världens längsta promenadbro byggd i trä.
Horai Bridge, Shimada

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/44-olympiabloggen-jag-ligger-ris-igt.htm

#45 OLYMPIA2OLYMPIA: Nara skjuter inget rådjur…

Uppmärksamma läsare ser att Buddha har spillt blåbärssoppa på bröstet!

99) Tahara – Matsusaka, Japan: 67 km

100) Matsusaka – Nara, Japan: 90 km

101) Nara – Osaka, Japan: 37 km

102) Osaka – Himeji, Japan: 98 km

Samtidigt som nästan 16.000 skidåkare tog sig an Vasaloppet så utkämpade jag ett eget kraftprov på andra sidan av planeten. Många av de japanska uppförsbackarna visade sig nämligen vara otäckt lika Lundbäcksbackarna mellan Evertsberg och Oxberg, vilket styrker min tes om att Japan och Dalarna har suttit ihop en gång i tiden.

Jag är väldigt glad att ingen funktionär “drog snöret” för mig under just denna bergsetapp mellan Matsusaka och Nara. Snittfarten var ju långt ifrån pilsnabb, vilket med besked visade sig när jag äntligen kom fram till etappmålet Nara, den gamla japanska huvudstaden anno 710-794.

Med endast tvåhundra meter kvar till mitt vandrarhem gav nämligen batteriet i min GPS upp. Det j-vliga var att det då lyste exakt 89,8 km i displayen, d.v.s. Vasaloppet – 200 meter!

Så här kunde jag naturligtvis inte avsluta Vasalopps-söndagen. Efter en snabb dusch och uppladdning av batteriet avslutades dagen därför med en improviserad promenad på exakt tvåhundra meter: Dalarna – Hälsingland 1 – 1

Dagens soundtrack: You´re gonna get it! (Trance Dance)

Todai-Ji Temple i Nara. Världens näst största träbyggnad. Endast en träbyggnad i Sevilla är större.
Rådjurssadel..?

Bockar som bockar!

Rådjuren (Sika Deer) har en helig status i Nara. Över tolvhundra stycken strövar omrking i tempelområdet och låter sig tacksamt bjudas på kakor av truisterna.

Kul fakta: Om man bockar framför en bock (ok, kan även vara en rådjursbrud) så brukar den svara med samma mynt och bockar tillbaka!

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/45-olympiabloggen-nara-skjuter-inget-radjur.htm

#46 OLYMPIA2OLYMPIA: Hiroshima

A-bomb Dome i Hiroshima, den byggnad som låg precis under atombomben då den fälldes den 6:e augusti 1945. Mannen på bilden föddes en dryg månad efter det att den japanska staden blivit utplånad.

103) Himeji – Hayashima, Japan: 96 km

104) Hayashima – Mihara, Japan: 83 km

105) Mihara – Hiroshima, Japan: 70 km

Elva cykeletapper genom Japan till ända, en trist transportsträcka med få höjdpunkter. Man kan ju inte beskylla de japanska städerna för att vara vackra. Kan någon faxa över ett par stadsarkitekter eller kan vi åtminstone deportera Ernst till Japan?

Naturligtvis dämpas även upplevelsen av att man inte behärskar språket och att det är magert med de engelska kunskaperna utanför den japanska huvudstaden.

Oavsett var i världen jag befinner mig så vill jag ju slå mig ner på ett café och läsa den lokala tidningens sportbilaga, och då spelar det ingen roll om artiklarna handlar om fotboll, rodd eller lerduveskytte. Allt går ner. Allra mest går jag igång på basebollstatistik, men trots att Japan är en stor basebollnation så har jag ju naturligtvis ingen som helst chans att botanisera i de japanska tidningarna. Det slutar alltså med att jag istället surfar in på nätet och läser tabeller på ett alfabet som jag behärskar.

Cykelturen genom Japan avslutades i alla fall på bästa sätt genom ett besök i Hiroshima Peace Memorial Park. Jag besökte parken redan 1999 och då som nu gav den ett bestående intryck. Det är naturligtvis tragiskt att parken överhuvudtaget finns, men det är ju svårt att ändra på historien. Över hundratusen människor fick sätta livet till när bomben fälldes och minst lika många till i form av strålskador.

Härnäst väntar färja över till Sydkorea och ytterligare några dagar i cykelsadeln innan det vankas marathon i den koreanska huvudstaden. Vågar man hoppas på femton grader varmt och Seoulsken?

Dagens Soundtrack: End of the line – Traveling Wilburys

Golden Gate i japansk tappning?
Himeji Castle, Japans kanske allra mest kända slott. En skönhet som är uppsatt på FN:s världsarvslista tillsammans med andra giganter som exempelvis Hälsingegårdarna och Pyramiderna.

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/46-olympiabloggen-hiroshima.htm

#47 OLYMPIA2OLYMPIA: Sydkorea – Gränslös kärlek!

Sydkorea har ett imponerande utbud av fantastiska cykelvägar, inte minst i den norra delen på gränsen mot Nordkorea!

SEOUL INTERNATIONAL MARATHON 2016, SOUTH KOREA: 3:55:27

106) Seoul, South Korea – North Korea – Geumchon-Dong: 60 km

Next stop North Korea! Ok, jag höll mig på betryggande avstånd från den 38:e breddgraden. Om Kim Jong-un är kapabel att hänga sin egen farbror så vet man ju inte vad han kan ta sig till med en marathonlöpare med fula fötter…

Efter OS i Seoul 1988 lovade jag mig själv att aldrig någonsin besöka landet. Orsaken var alla skandaler i boxningsringen med mutade domare. Den mest kända var finalen mellan amerikanen Roy Jones och koreanen Park Si-Hun. En match där amerikanen landade 86 träffar mot ynka 32 för koreanen. Trots en räkning till åtta och ett fullständigt nederlag så vann koreanen ändå matchen med domarsiffrorna 3-2 p.g.a. att tre av domarna var mutade.

Det skulle dröja till 1999 innan jag slut gav Sydkorea chansen, ett besök som slutade med att jag blev totalförälskad i landet.

När sedan OS gick i Beijing 2008 tillbringade jag en hel vecka i den koreanska huvudstaden och följde då landets framgångar på storbild mitt bland tusentals koreaner i centrum av Seoul.

Jag hejade på Sydkorea i baseboll (de vann varenda match och därmed OS-guld) och jag kom till och med på mig själv (det här är väl preskriberat nu?) med att heja på det sydkoreanska damlandslaget i handboll då de spelade mot Sverige. Till mitt försvar ska sägas att Sverige då redan hade förlorat sina två första matcher och i praktiken redan var avsågade.

Under de här olympiska spelen bodde jag för övrigt på ett vandrarhem beläget mitt i den olympiska parken anno 1988. Varje morgon aktiverade jag mig själv med att spela badminton med en gammal boxningsdomare som var nästan åttio år och… två ännu äldre damer som med råge hade passerat 80 bast! Trots att jag var hälften så gammal som den näst yngste i gänget så var det ändå jag som fick slita mest under våra badmintonmatcher. Mina äldre med- och motspelare hade ju massor av rutin och var placeringssäkra.

Det har nu alltså hunnit gå åtta år igen sedan mitt senaste besök i Sydkorea och jag kan konstatera att kärleken fortfarande finns kvar. En uppskattning som har ökat ännu mer med tanke på de fantastiska cykelvägarna som landet har att erbjuda. Inte minst den cykelled som följer Hanfloden hela vägen upp till den nordkoreanska gränsen.

På söndag väntar Seoul International Marathon, en tävling där jag för övrigt ska representera min nya löparklubb Seoul Flyers. Anledningen till mitt medlemskap i denna förening är att det är snudd på omöjligt att som utlänning anmäla sig till Seoul Marathon. Tack vare den här utländska löparklubben baserad i Seoul så får man en gräddfil in i loppet. Man behöver bara betala in en årsavgift (billigt) till klubben så fixar Seoul Flyers alla detaljer, de till och med hämtar ut nummerlappen!

Dagens Soundtrack: Forever Love – Fin.K.L. (Sydkoreansk tjejpop anno 1999!)

Om jag saknar Japan? Inte det minsta. För många oskrivna regler för min del för att jag skulle kunna njuta av landet.

På bilden har jag precis blivit ombedd att äta den microuppvärmda maten utomhus som jag precis har köpt på 7-Eleven. En matkedja där jag ett par gånger dagligen har slafsat i mig soppa hela vägen ifrån Tokyo till Hiroshima. Tydligen får man däremot inte äta “lunchbrickor” inköpta på samma ställen medan det är grönt ljus för soppor.
Den japanska hamnstaden Shimonoseki är framförallt känd för sina giftiga blåsfiskar. En delikatess som man kan få serverade på finare restauranger av kockar som har gått den tre år långa utbildningen för att tillaga dessa på rätt sätt. Fel tillagade så kan middagen sluta med en enkel biljett 6 fot ner i backen…
Långfärdscyklistkollegan Christine Compton från Baltimore gör tummen upp efter att äntligen ha kommit ombord på färjan till Sydkorea. Även Christine var trött på de färglösa japanska städerna.
Seoul, en av mina absoluta favoristäder på världskartan!
– Fram med huvudet Kim Jong-un!

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/47-olympiabloggen-sydkorea-granslos-karlek.htm

#48 OLYMPIA2OLYMPIA: Panathinaikostadion

Tillbaka på Panathinaikostadion i Aten, världens vackraste idrottsarena och skådeplats för de första moderna olympiska spelen 1896.

107) Panathinaiko Stadium, Athens – Korint, Greece: 84 km

Panathinaikostadion i Aten, enligt mig och många andra bedömare världens absolut vackraste idrottsarena. Ni som funderar på att någon gång springa Aten Marathon får förmånen att avsluta maran inne på denna klassiska anläggning.

Tre gånger har jag sprungit i mål inne på Panathinaikostadion i Aten och fem gånger har jag stått där med en fullastad cykel. Lika mycket som jag avskyr trafiken i och utanför Aten så har den i folkmun kallade Kallimarmarostadion ändå alltid varit min naturliga startpunkt (eller avslutning) på mina cykelresor. Det går ju helt enkelt inte att finna mer klassisk mark än denna.

Det var inför de första moderna olympiska spelen 1896 som arenan invigdes, men långt innan dess (566 f.kr) fanns där faktiskt en arena. Greken Spyridon Louis var som bekant den förste som fick avsluta en mara inne på denna anläggning men glädjande nog har alla andra långdistansare numera chansen att göra detsamma. Har ni aldrig sprungit Aten Marathon så ska ni definitivt anmäla er till detta välorganiserade event i mitten av november.

Själv ska jag fortsätta min cykelresa mot OS i Rio de Janeiro ifrån klassiska Olympia dagen efter Olympia Marathon i morgon söndag. Men att ta sig ifrån Aten till Olympia med min packning är inte den lättaste uppgiften. Av den anledningen valde jag därför att lämna den grekiska huvudstaden sittandes i cykelsadeln i riktning mot färjeläget Perama. Därifrån tog jag mig via båt över till lugnet på Salamis.

Istället för tung lastbilstrafik (och nervskador?) i utkanten av Aten fick jag nu istället avnjuta en skön och avkopplande tur genom vackra Salamis innan en färja tog mig över till fastlandet igen. Efter en natt i Korint och fyra transporter senare (tåg & buss), kunde jag så småningom checka in på mitt pensionat i Olympia. Personen som döpte dagen till långfredag hade f-n koll på läget!

Dagens Soundtrack: Olympic Hymn – Spyros Samaras

1998: Min allra första långfärdscykling som följde marathonrutten från Marathon till Panathinaikostadion och vidare genom Europa. Turen avslutades i den svenska huvudstaden med Stockholm Marathon. Spana in hårsvallet!
2008: En cykelresa som startades från Panathinaikostadion och avslutades med Stockholm Marathon. Därifrån fortsatte resan runt hela USA (med avbrott ett år för en cykelolycka) och vidare till Portugal. Därifrån fortsatte resan tillbaka till Aten där den avslutades med det då 2500-årsjubilerande Aten Marathon 2010. (Farligt nära 90 kilo på detta foto som är taget ifrån den svenska ambassaden i Aten.)
2010: Tillbaka vid Panathinaikostadion efter ett fullbordat varv runt USA och Europa. Jämfört med den tidigare bilden har jag tappat 12 kilo och kunde därmed skutta runt Aten Marathon på 3:12.
2015: Start på nuvarande cykelresa som så här långt gått genom Europa, USA och Japan/Korea. Uppmärksamma läsare ser att jag med råge har fått tillbaka de kilon jag tappade på min turné 2008/10. Jojobantning är klart underskattat!

Min nerbantade följeslagare. Fyra kilo har skickats hem via det grekiska postverket. I den här packningen finns alltså inga onödiga prylar som exempelvis ett par jeans eller underkläder. Lyxvaror!

Det var under en föreläsning med Göran Kropp (1997) som jag förstod att underkläder är en klart överskattad produkt. Själv hade han med sig ett par kallingar när han cyklade mot Mt. Everest.

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/48-olympiabloggen-panathinaikostadion-planetens-va.htm

#49 OLYMPIA2OLYMPIA: Färgstarkt färjeläge

Förlåt Henke Larsson och alla helsingborgare, men originalversionen av Olympia är betydligt häftigare än er fotbollsarena!

OLYMPIA MARATHON 2016, GREECE: 4:10:38

108) Olympia – Patras, Greece: 113 km

109) Bari – Margherita di Savoia, Italy: 75 km

29:e mars 2016, dagen då mina pupiller fick multipla orgasmer. Totalt svältfödd på ögongodis (läs: fula japanska städer och grekiska kvinnor på väg till Blåkulla) behövdes det inte många sekunder för att återigen förälska sig i Italien. Wow!

Jag har cyklat igenom Italien vid tre tillfällen och jag har blivit lika positivt överraskad varje gång, jag har ju aldrig passerat någon italiensk stad som har varit medioker. Om man så skulle faxa över den minst iögonfallande italienska staden till vilket annat land som helst så känns det spontant som att den ändå skulle bli en attraktion i sitt nya land. (De skulle till och med kunna skeppa över ett italienskt oljeraffinaderi till Japan och det skulle bli en turistattraktion!)

Jag märker alltså tydligt att jag är tillbaka i Europa. Kameran får jobba betydligt hårdare och färdvägen blir längre. Istället för att köra rakaste vägen ut ur städerna (eller helt undvika dem) så är det numera stenhård sightseeing som gäller. Inget får missas.

Fullt fokus på cyklingen alltså, men jag ska även hinna lufta kompressionsstrumporna i samband med helgerna. De två närmaste månaderna är helt fulltecknade i och med att jag fick klartecken från Milano i dag. Milano City Marahton går i helgen och därefter väntar Istrien Marathon i Slovenien innan det är dags för vårens stora höjdpunkt Boston Marathon i mitten av april.

Jag kommer att vara reseledare för Springtime Travel under Boston Marathon, så hör gärna av er om ni har några funderingar. Arrivederci!

Dagens Soundtrack: I can’t hold back – Survivor

De grekiska jyckarna tillhör inte mina favoriter. Som långfärdscyklist får man räkna med att bli jagad flera gånger varje dag på de grekiska vägarna. Tricket är att stanna cykeln och titta jyckarna i ögonen och sakta leda cykeln framåt. (Det funkar även att leverera några svordomar uppsnappade på någon bandyarena, de får jyckarna att bli konfunderade.)

Än värre är det emellertid i Albanien där det är många vallhundar runt vägarna som gör allt för att skydda sin hjord. De grekiska jyckarna är mer irriterande än farliga.

Den här liraren på fotot var däremot mer positiv till cyklister. Han sprang fram till mig och lade benen runt cykelskon och somnade. Så fort jag rörde skon greppade han hårdare om foten. Det slutade med att han försökte följa med mig när jag började cykla. Tre gånger fick jag vända tillbaka med honom!

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/49-olympiabloggen-fargstarkt-farjelage.htm

#50 OLYMPIA2OLYMPIA: Den gamle och navet…

Italienska östkusten bjuder på så mycket mer än Adriatiska havet. Men vem har snott druvorna..? Jag misstänker Iprenmannen eller grannens trädgårdstomte!

110) Margherita di Savoia – Termoli, Italy: 148 km

111) Termoli – Grottammare, Italy: 156 km

112) Grottammare – Pesaro, Italy: 144 km

Lunchbreak bakom järnvägsstationen i Marzocca (tio mil söder om Rimini): Sex burkar youghurt, tre hamburgerbröd fyllda med ungersk salami, en liter päronjuice och två chokladkakor.

Knappast några stjärnor i Guide Michelin för denna komposition och speciellt inte med tanke på dukningen. Jag satt på rumpan snett framför ingången till den sunkiga entrén till damernas toalett och stirrade in i baknavet på cykeln. (Jag är ledsen Mathias Dahlgren, men jag är knappast till någon hjälp om du vill ha en tredje Michelin-stjärna.)

Trots dessa matintag rasar kilona. Långfärdscykling suger verkligen fett. Allt sedan starten dagen efter Tokyo Marathon i slutet av mars så har jag antagligen tappat 8 -10 kg. I genomsnitt brukar jag förlora 5 kg under de första tio dagarna i cykelsadeln och sedan blir det en något mindre brant kurva.

På söndag väntar Milano Marathon (om jag i morgon lyckas klara av den obligatoriska läkarundersökningen som krävs för de italienska marorna) och då ska det bli intressant att se om steget är något lättare än förra helgens mara i grekiska Olympia.

Hur kvällens middag såg ut? Två burkar youghurt, ett hamburgerbröd med oförskämt mycket ungersk salami och en chokladkaka. Tallriksmodellen för långfärdscyklister…

Dagens Soundtrack: Insieme – Tuto Cutugno


Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/50-olympiabloggen-den-gamle-och-navet.htm


#51
OLYMPIA2OLYMPIA: Lago di Como

Lago di Como, en sjö som är strået vassare (ok, ett par strån) än Kyrksjön i Ljusdal. Grymma vyer och fantastisk vägar & cykelbanor utmed sjön, dessutom aldrig mer än ett vargtjut mellan varje kafé eller pizzeria. Lago di Como, glöm aldrig det!

MILANO CITY MARATHON 2016, ITALY: 4:12:32

113) Pesaro – Rimini, Italy: 39 km

114) Milano – Como, Italy: 46 km

115) Como – Verceia, Italy: 67 km

Danne Corneliusson, UEFA Cup-hjälten från 1982, visste vad han gjorde när han skrev på för Como i mitten av åttiotalet. Han hamnade nämligen i en fantastiskt stad omgiven av vatten och berg.

Corneliusson hann spela fem säsonger för Como innan han lämnade klubben i samband med degraderingen 1989. I dagsläget spelar Como fortfarande i serie B och har dessvärre ockuperat den minst smickrande placeringen i tabellen. Å andra sidan spelar ju tabellplaceringen en mindre roll när man har något som få andra klubbar kan erbjuda: Seaside. Sug på den alla Milan-fans!

Como ligger alltså sist i fotbollstabellen och det är en placering som även gäller dess geografi. Staden ligger ju längst ner vid spetsen av Lago di Como.

Om man så önskar kan man cykla runt hela sjön och har då en nätt arbetsuppgift på 160 km framför sig. Men den här sträckan ska man dela upp på minst två eller tre dagar, det tar ju tid att göra Lago di Como rättvisa. Det här är ingen sträcka där man borrar ner huvudet och tittar ner i asfalten. Tröttnar man på cykelsadeln är det dessutom lätt att ta sig tillbaka till Como. Det går ju färjor kors och tvärs över sjön.

Själv har jag avancerat till norra änden av Lago di Como och det innebär att jag har obehagligt mycket närkontakt med Alperna. I morgon har jag en nätt uppförsbacke på 43 km framför mig till 1800 meters höjd. Därifrån ska det plana av något till morgondagens etappmål St. Moritz. Skitväder är emellertid utlovat så det är risk för att jag får kleta på snökedjor på cykeln. Man skulle ha blivit fotbollsspelare istället…


Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/51-olympiabloggen-corneliusson.htm

#52 OLYMPIA2OLYMPIA: St. Moritz – OS 1928 & 1948

Mr Freckles, en amerikansk border collie som helt apropå blev europé då hans “butler” gifte sig med en tyska och flyttade till Schweiz. I bakgrunden de omgviande bergen runt St. Moritz och Samedan.

116) Verceia, Italy – Samedan, Switzerland: 76 km

117) Samedan, Switzerland – Pfunds, Austria: 85 km

118) Pfunds – Landeck, Austria: 32 km

Tänk er att stå där överst på prispallen med den finaste medaljen hängandes runt halsen och.. först två år senare få reda på att det var en olympisk guldmedalj!

Det här var exakt vad som skedde i de “första” vinterspelen i franska Chamonix 1924. Det var ju inte förrän i samband med IOK-kongressen 1926 då man förutom att utnämna St. Moritz som värd för OS 1928 även retroaktivt gav vintersportveckan i Chamonix olympisk status!

Gillis Grafström, den svenske giganten inom konståkning, fick därmed viss upprättelse då han precis som i fallet med de retroaktiva vinterspelen 1924 även stod längst upp på pallen under OS i St. Moritz 1928. Dessförinnan hann Gillis även ta den olympiska guldmedaljen 1920 i Antwerpen då konståkning vid denna tidpunkt tillhörde sommarprogrammet, och senare även silver i OS 1932. Stort!

Själv hade jag ingen som helst tanke på dubbla axlar & piruetter när jag trampade igenom St. Moritz. Ett tilltagande regn och en förkylning av modellen “trippelförlösning utan ryggbedövning” var ju tillräckliga anledningar för att istället sätta kompasskursen rakt norrut mot grannorten Samedan där en värdfamilj väntade med pizza och varm säng.

Det är alltid ett litet vågspel att trampa igenom Alperna under mars/april. Regn innebär ju per automatik snö på den här altituden och tanken på att slå upp ett tält känns mindre attraktivt om man är känslig för kyla (läs: brist på wifi i tältet!) och fukt. Det var alltså med stor tacksamhet jag kunde kvarta hos min värdfamilj som jag fann via cykelorganisationen “warmshowers.org”.

Under de närmaste veckorna kommer min cykel att befinna sig på “grönbete” i Österrike medan jag själv bl.a. ska aktivera mig med marathon på den otroligt vackra istriska halvön. Jag cyklade igenom Istrien för några år sedan och i morgon är det alltså dags att även sätta Slovenien på marathonkartan.

Dagens Soudtrack: Ain’t no mountain high enough – Marvin Gaye & Tammi Terrell

Schweiziska Alperna

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/52-olympiabloggen-st-moritz.htm

#53 OLYMPIA2OLYMPIA: Prag – Dresden, på rull utmed Elbe

Elbe, en flod som inte bara vänder sig till båtägare, även cyklister lockas ju till cykellederna utmed Elbe och Moldau (Vltava). Om man så önskar kan man följa floderna hela vägen från Hamburg till Prag.

ISTRIA MARATHON 2016, SLOVENIA: 4:55:27

BOSTON MARATHON 2016, USA: 4:11:23

SALZBURG MARATHON 2016, AUSTRIA: 3:54:44

PRAGUE MARATHON 2016, CZECH REPUBLIC: 4:33:21

VARNA MARATHON 2016, BULGARIA: 4:22:33

119) Prag – Usti nad Labem, Czech Republic: 90 km

120) Usti nad Labem, Czech Republic – Dresden, Germany: 104 km

Det går nästan tre tjeckiska kronor på varje svensk krona, men trots den förmånliga växelkursen lyckades Tre Kronor som bekant ändå förlora mot Tjeckien i VM. Jag såg inte matchen och hade ingen aning om slutresultatet, ändå behövde jag inte slå upp en dagstidning eller googla resultatet. Varenda tjeck jag mötte från Prag till tyska gränsen var snälla nog att upplysa mig om att tjeckerna vann matchen…

En av dessa var Rikard Cerny som driver en cykelcamping utanför Usti nad Labem i norra Tjeckien. Rikard kom aldrig så långt i karriären att han fick dra på sig den tjeckiska landslagströjan i VM eller OS, men han fick ändå göra en hockeykarriär utanför de tjeckiska gärnserna. Rikard spelade nämligen hockey för Avesta!

Tjeckien är rena smörgåsbordet vad gäller vackra städer, jag tror att det går typ fjortonhundra slott på varje hockeyspelare i Tjeckien. Färdas man med cykel så möts man dessutom ständigt av nya överraskningar i form av städer man aldrig har hört talas om.

Den här gången valde jag att ta flodvägen ut ur Prag i riktning mot Dresden. Ett klokt beslut. Dels är det oförskämt vackra cykelvägar utmed Moldau (Vltava) & Elbe och dessutom sparar man ju in en massa svordomar som krävs för att passera bergskammen mellan Tjeckien och Tyskland.

Efter två dagar i cykelsadeln väntar nu ett annat transportmedel. Ett flyg ska nämligen ta mig till Bulgarien för Varna Marathon på söndag. Nästa onsdag återupptar jag emellertid cykelresan och då tänker jag hälsa på en kär gammal vän: Polen.

Dagens Soundtrack: Ol’ Man River – Paul Robeson (Showboat)

Prag, den tjeckiska huvudstaden som man aldrig tröttnar på!
Vltava (Moldau), floden som så småningom flyter ihop med Elbe.

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/pa-rull-utmed-elbe.htm

#54 OLYMPIA2OLYMPIA: Olympia & Rio-Kalle

Fotbollsarenan Olympia i Helsingborg, dags för avspark/avfärd mot Rio!

Lubeck, flaggskeppet i det gamla tyska handelsförbundet Hansan. Foto: Undertecknad framför Holstentor. Tor betyder för övrigt mål på tyska, ett i det närmaste helt okänt begrepp för den svenska startelvan mot Irland…

STOCKHOLM MARATHON 2016, SWEDEN: 4:26:04

121) Olympia, Helsingborg, Sweden – Copenhagen, Denmark: 59 km

122) Rostock – Lubeck, Germany: 119 km

123) Lubeck – Hamburg, Germany: 87 km

124) Hamburg – Grasberg, Germany: 80 km

125) Grasberg – Bremen, Germany: 19 km

Klassiska Olympia i Helsingborg har aldrig arrangerat OS. Däremot har man stått som värd för några fotbollsmatcher i VM för såväl herrar som damer.

Under VM 1958 spelades två gruppspelsmatcher på Olympia och totalt fick publiken se elva (!) mål: Västtyskland – Tjeckoslovakien 2-2 och Tjeckoslovakien – Argentina 6-1.

När Sverige stod som värd för FIFA Women’s World Cup 1995 spelades sju matcher på Olympia, bl.a. Sveriges två inledande matcher mot Brasilien och Tyskland. Förlust mot Brasilien och vinst mot Tyskland efter underläge med två mål. Därefter blev det respass i kvarten mot Kina efter straffsparkar.

En viss anknytning har Helsingborgs fotbollsarena emellertid till kommande olympiska spel i Rio de Janeiro. Detta i form av Kalle Svensson som under större delen av sin karriär vaktade målet i Helsingborgs IF. En målvakt som naturligtvis var mer känd under nämnet Rio-Kalle trots att hans svettiga räddningar skedde i Sao Paulo (!) under fotbolls-VM 1950.

Rio-Kalle har ett unikt rekord i det svenska fotbollslandslaget, ett rekord som med all säkerhet dessutom kommer att stå sig. Under fyra stora mästerskap tog han nämligen fyra medaljer: OS-guld 1948 i London, VM-brons 1950 i Brasilien, OS-brons 1952 i Helsingfors och VM-silver 1958 i Sverige.

Sorry Andreas Isaksson, du räddade oss i går, men du måste spela ytterligare några mästerskap för att komma i närheten av Rio-Kalles meritlista!

Dagens Soundtrack: Vi är svenska fotbollsgrabbar – VM 1974

Helene & Christian Cronberg i Helsingborg tog hand om min cykel och utrustning då jag tog ut “kompledigt” i samband med Stockholm Marathon. På ett föredömligt sätt såg dessa mästerkockar även till att mina smaklökar nådde en nivå som måste ha varit gastronomins Nirvana!

Makarna Chronberg är hängivna kanotister och tillbringar nästan all ledig tid på öppet hav. Kolla gärna in deras hemsida för värdefulla tips (framförallt många matlagninsgtips för havsäventyrare): https://gottuteochinne.com

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/54-olympiabloggen-olympia-rio-kalle.htm

#55 OLYMPIA2OLYMPIA: Amsterdam – OS 1928

“Olympisch Stadion” i Amsterdam, en klassisk arena som bjöd på två spännande nyheter när de Olympiska Spelen kom på besök i Nederländerna 1928: Kvinnliga friidrottare och Olympisk eld.

126) Bremen – Haselünne, Germany: 119 km

127) Haselünne, Germany – Zwolle, Netherlands: 122 km

128) Zwolle – Weesp, Netherlands: 103 km

129) Weesp – Olympic Stadium Amsterdam – Delft, Netherlands: 86 km

Det var hårt motstånd mot kvinnligt deltagande i OS, inte minst ifrån IOK-hövdingen själv, Baron Pierre de Coubertin, som kom med detta uttalande: “Kvinnornas deltagande i Olympiska Spel är jag fortfarande motståndare till. Mot min vilja har det blivit tillåtet och detta i ett ökande antal idrottsgrenar.”

I samband med OS i Paris 1900 kunde kvinnor ställa upp i segling, tennis och golf, men det skulle alltså dröja ända fram tills 1928 innan friidrott kom med på det kvinnliga OS-programmet.

Vissa kvinnliga friidrottsgrenar överlevde emellertid inte speciellt länge. I samband med damernas final på 800 meter (svensk bronsmedalj av Inga Gentzel) tog löparna ut sig fullständigt vilket inte delar av publiken uppskattade. Resultatet av den efterföljande debatten blev att man valde att stryka samtliga kvinnliga löpgrenar över 200 meter från det olympiska programmet ända fram tills 1960 i Rom!

För egen del var det en tung cykelresa från Olympia i Helsingborg som ledde mig fram till Olympiastadion i Amsterdam. Förutom att varje dag ha tvingats parera regnskurar så har det varit en ständig kamp mot klockan (läs: EM-fotboll). Det är ju svårt att planera in fotbollsmatcher när man ständigt tvingas söka skydd för regnet. Av den anledningen lyckades jag missa de fyra första minuterna av Sveriges inledningsmatch mot Irland på grund av ett skyfall en kilometer ifrån mitt tilltänkta hotell. Å andra sidan missade jag tydligen heller ingen svensk målchans…

Bättre lycka hade jag i den holländska staden Lelystad, fem mil öster om Amsterdam. Staden föddes samma år som jag (1967) och är byggd på gammal sjöbotten som holländarna har dämt upp och bebyggt. Av den anledningen saknas alla de där naturliga navigeringstecknen (höga kyrktorn, rådhus etc.) i centrum och det gick därmed åt värdefull tid att finna en restaurang eller liknande med en tv-apparat påslagen.

Med endast fem minuter tillgodo hittade jag en bar precis framför stadens järnvägsstation. En lokal som kunde erbjuda en tv-skärm knappt större än nummerlappen för Stockholm Marathon, men som ändå fungerade utmärkt. Ägaren var dessutom vänligheten själv och bjöd frikostigt på kaffe och tilltugg när jag drog på mig den svenska landslagströjan. “Oroa dig inte för cykeln”förklarade han när jag frågade honom om jag skulle låsa den. “Mina kompisar som sitter vid bodet närmast cykeln har stora muskler och många tatueringar!”.

En kvick inspektion av hans kompisar gjorde mig lugn, inte ens Ronaldo hade velat bryta sig igenom det där försvaret…

Dagens Soundtrack: I see a star – Mouth and MacNeal

Delft, en nederländsk skönhet känd för sitt porslin.

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/55-olympiabloggen-amsterdam-1928.htm

#56 OLYMPIA2OLYMPIA: Antwerpen – OS 1920

Europamästerskap i fotboll..? Sorry alla belgare, men till och med TV-Pucken smäller ju högre! Nej, jag är inte bitter…

130) Delft, Netherlands – Antwerp, Belgium: 119 km

131) Antwerp – Antwerp Olympic Stadium – Antwerp, Belgium: 15 km

Det var flera nyheter som presenterades under de olympiska spelen i Antwerpen 1920. Inte minst så fick de Olympiska ringarna se dagens ljus vid denna olympiad i form av den flagga som IOK-hövdingen själv, Baron Pierre de Coubertin, hade designat.

Under OS 1920 fick man dessutom för första gången svära den olympiska eden. Men kanske atleterna även skulle ha tvingats att svära sin trohet mot de kära som troget gick hemma och väntade på sina idrottsmän/kvinnor. Läkarna hade nämligen ett tufft jobb i Antwerpen, tjugofyra fall av veneriska sjukdomar konstaterades!

Det här kan man läsa på SOK:s hemsida:

“Läkarna förde detaljerade journaler och de har en hel del bitska kommentarer som är värda att lyfta fram. De två läkarna fick under OS i Antwerpen bland annat behandla 24 fall av veneriska sjukdomar. Om dessa skriver de: “Erfarenheten ger vid handen att idrottsmän i likhet med andra unga män – idrottsmän dock mindre – särskilt i främmande länder falla offer för en nästan magnetisk dragningskraft åt det håll där de könsliga drifterna kunna bliva tillfredsställda.”

Avslutningsvis konstaterar OS-läkarna: “…efter vad jag senare har erfarit hava många ytterligare fall noterats, men dessa unga män hava av blyghet ej låtit sig behandlats och därför drabbats av en minnesbeta för livet.”

Eftersom jag själv har svurit trohet mot min cykel och alltid lägger mig på rätt sida av dygnet (definitionssak) så klarade jag mig undan veneriska sjukdomar i Antwerpen. Däremot svor jag många eder under kvällen. Först under matchen mellan Island och Österrike där jag upprepat skrek åt domaren (han hörde mig inte) att han skulle blåsa av den j-vla matchen någon gång. Till domaren mellan Ungern och Portugal på den parallella tv-apparaten skrek jag samma sak, men även denne domare vägrade lyssna. Nåväl, det redde ju upp sig till slut. Tack Lasse Lagerbäck för att du räddade min midsommar, om jag någonsin får ett barn ska hen få heta Lagerbäck i förnamn!

Cykelturen genom Europa är nu avslutad och härnäst väntar ett intensivt träningsläger ett par veckor hemma i Hälsingland. Jag ska försöka komma i form till marathonloppet i Paraguay i slutet av augusti och dessförinnan cykelturen fram till OS i Rio de Janeiro.

Det här innebär alltså att jag kommer att tvingas gå omvägar runt kolonigrannens utegrill de närmaste veckorna, allt för att hålla ett BMI som är lägre än summan av Greklands samlade budgetunderskott. Trevlig midsommar alla och.. grattis alla islänningar!!

Dagens Soundtrack: Back for Good – Lasse Lagerbäck…

Lagerbäck har satt Island på kartan. Lasse: Kom tillbaka, allt är förlåtet!!!
Olympiastadion i Antwerpen, värd för Olympiaden 1920.

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/56-olympiabloggen-antwerpen-1920.htm