#18 OLYMPIA2OLYMPIA: Garmisch-Partenkirchen – OS 1936

Tyskarna är fenomenala på att skaka fram cykelleder, till och med i storstäderna. Under dagen åkte jag på cykelleder i stort sett hela vägen de sista fem milen in till världsmetropolen Munchen. Dags att vakna Stockholm..?

26) Mittenwald – Garmisch-Partenkirchen – München, Germany: 110 km

Trots sovmorgon till 07:00 (i normala fall går larmet 06:15) var det mental motvind hela dagen. Dunbolstret kändes ju så där extra skönt när jag vaknade upp på det härliga Pension Karner i världens vackraste by Mittenwald på morgonen.

I stort sett varenda dag på resan, förutom etappen genom grekiska Peloponnesos, har det bjudits på slitsamma höjdkurvor, inte minst de tre sista dagarna genom Alperna.

Den sista backen mellan Innsbruck och Seefeld var dessutom den allra tuffaste jag någonsin har bekämpat. I vanliga fall brukar man ju kunna butta på cykeleländet när det blir extrem lutning på backarna, men det hjälpte inte denna gång. I tre kilometrar hängde jag på cykeln i något som bara kan liknas med ett framstupa sidoläge med pannan “fastklistrad” mot sadelväskan. Tyst räknade jag för mig själv varje steg jag tog med cykeln. Jag försökte göra 25 dubbelsteg åt gången innan jag var tvungen att vila en minut för att få ner pulsen.

Lyckligtvis lever man dock numera med fina mentala verktyg som exempelvis GPS och webbsidor som www.mapmyrun.com så man vet alltså exakt när backj-veln ska ta slut samt vid vilken höjdmeter. Det går ju trots allt att motivera sig att fortsätta mot toppen om man vet exakt var den är belägen.

Det var alltså svårt att brotta av sig dubolstret på morgonen och hoppa upp i sadeln igen, men det var absolut värt det. Morgonens första etapp gick nämligen till Garmisch-Partenkirchen, vintersportmetropolen som arrangerade OS 1936.

Sverige gjorde bra ifrån sig under dessa spel och kom trea i nationstävlingen, slagen endast av värdnationen Tyskland och.. just det, Norge. Våra grannar levererade bl.a. guld i backhoppning genom Birger Ruud (Sven Eriksson Selånger tvåa) och i skridsko genom Ivar Ballangrund som tog tre guld och ett silver.

Norska konståkerskan Sonja Henie tog dessutom sitt tredje raka OS-guld och drog sig därefter tillbaka endast 24 år gammal med 10 VM-titlar, 6 EM-guld och 3 OS-guld. Vid den här tidpunkten var hon världens mest kända idrottskvinna.

På femmilen i längdskidor hade norrmännen däremot inte en chans mot svenskarna som tog de fyra första placeringarna. Sverige hade det desto tyngre i ishockeyn och förlorade redan i gruppspelet mot de blivande olympiska mästarna… Storbrittanien!

Mer om OS 1936 på denna utmärkta länk: http://www.sok.se/olympiskhistoria/olympiskaspel/olympiskaspel/garmischpartenkirchen1936.5.18ea16851076df63622800010170.html

Avslutningsvis; ni som funderar på om det verkligen var en tillfällighet att min ankomst till München skedde samtidigt som Bayern München gjorde fem mål mot Porto på 40 minuter kan sluta fundera. Det var faktiskt bara en tillfällighet…
Garmisch-Partenkirchen, olympisk värd 1936. På den här tiden fick samma land arrangera både vinter och sommarolympiad.

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/18-olympia-olympia-garmisch-partenkirchen.htm

#19 OLYMPIA2OLYMPIA: Käcka svenskar i Prag!

Ur slag i Prag, men det spelar ju ingen roll. Upplevelsen är viktigare än sluttiden i Europas kanske allra bästa marathonlopp.

PRAG MARATHON 2015: 5:02:14

Första delen av min olympiska cykelturné avklarades för en vecka sedan då jag nådde München. Därefter har jag haft ett inplanerat break på en vecka i Sverige för att vara god son = bära möbler.

Jag vet inte vad som är värst, att cykla igenom Alperna eller att bära tunga möbler. Spontant röstar jag dock på det senare. Med dagens teknik vet man ju exakt var alptopparna är belägna och var nedförsbackarna kommer. Det jag lärde mig under veckan hemma i Sverige är att det aldrig kommer “nedförsbackar” när man hjälper sin ömma moder att byta lägenhet. Det kommer alltid fler uppförsbackar… (Läs: Hänga upp tavlor på betongväggar) Lyckligtvis har jag händiga kompisar i min bekantskapskrets, så.. stort tack Lars Jonsson och Kerstin Karell!

Innan jag återupptar min resa ifrån München på måndag eftermiddag väntar dessutom en av årets absoluta höjdpunkter, Prag Marathon. Jag befinner mig alltså återigen i Prag och timingen kunde väl knappast vara bättre. Bandy-VM.. ehh.. förlåt; hockey-VM startar ju som bekant i afton och naturligtvis ska vi ha lekstuga med Jagr & Co.

Av någon anledning lyckas nästan alltid mina besök i Tjeckien infalla med hockey-VM. Jag lyckas dessutom alltid tima in tungviktarmötet Tjeckien – Sverige när jag befinner mig på fel territorium. En gång tillbringade jag natten på en campingplats i norra Tjeckien och fick uppleva matchen framför en TV i den trånga restaurangen på området. En lokal som var överfull av vad som mina ögon då upplevde som tjeckiska släggkastare. Jag befann mig alltså i klar minioritet och varje glädjeyttring fick dämpas för att inte irritera pöbeln.

Det var då det hände, Sverige vann matchen på övertid. För sent insåg jag att jag var den ende i restauranten som hade armarna i luften och skrek. Jag har aldrig gjort mig känd som en sprinter, men den kvällen bör jag ha varit aktuell för Jamaicas stafettlag när jag lämnade lokalen.

Misstaget kommer emellertid inte att upprepas i kväll om Sverige vinner matchen. Tror jag.

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/19-olympia-olympia-kacka-svenskar-i.htm

#20 OLYMPIA2OLYMPIA: München – OS 1972

Olympiska parken mitt i München, värd för OS 1972.

Så fort det här slottet läggs ut på Hemnet tänker jag buda på “torpet”. (Schloss Lustheim, Bayern)

Efter en intensiv vecka i Hälsingland med lägenhetsflytt för min ömma moder (jag älskar dig morsan för att du åtminstone inte spelar piano!) och långweekend i Prag med marathonlopp, sitter jag återigen i cykelsadeln. Åtminstone i tre dagar. Jag måste snart lämna min packning igen och bege mig till Zakopane i södra Polen för att närvara vid ett bröllop.

Cykelresan går därmed vidare ifrån München där min senaste etapp avslutades, via tjeckien (Plzen) mot Berlin, Göteborg (Göteborgsvarvet) och Stockholm (Stockholm Marathon). Därefter väntar Nordamerika.

Ett obligatoriskt stopp i München var naturligtvis den imponerande Olympiaparken där de flesta olympiska anläggningarna ifrån 1972 är belägna. (Var lite svårt att avgöra segling inne på området även fast det finns små dammar).

Sexton svenska medaljer varav fyra guldmedaljer var ett fantastiskt svenskt facit. Spelen kommer dessvärre alltid att kommas ihåg för terrordådet som tog 17 människoliv.

En annan intressant anekdot ifrån dessa spel var ryssen Borzov som vann både 100 och 200 meter. Mycket tack vare att de amerikanska favoriterna på 100 meter tog fel på starttid och missade sitt mellanheat! Läs gärna mer om OS 1972 på SOK:s hemsida:

Slottsanläggningen Schleissheim (belägen i Lustheim strax norr om Munchen) är typ… magnifik!

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/20-olympia-olympia-1972.htm

#21 OLYMPIA2OLYMPIA: Bröllop i Zakopane

Bröllop i polska skidorten Zakopane med vänner från Montana. Dariuis är ursprungligen från Polen.

27) Munchen – Mainburg, Germany: 77 km

28) Mainburg – Regensburg, Germany: 65 km

29A) Regensburg – Cham, Germany: 48 km

29B) Cham, Germany – Domazlice, Czech Republic: 44 km

Det är kanske inte först och främst positivia tankar jag har om löpningen när det återstår en mil av marathonloppen, men så fort jag har nålat av mig nummerlappen och dragit av en salva svordomar i duschen (skavsår svider som f-n i närkontakt med duschstrålar!) så kommer jag på andra tankar.

Löpningen har ju med facit i hand gett mig ett ovärderligt kontaktnät över hela världen och vänner för livet. Trots alla skavsår och blånaglar och “förlorade söndagar” som jag kunde ha tillbringat på golfbanan kommer jag därmed ändå att för all framtid stå i stor tacksamhetsskuld till löpningen.

Bästa bevis på detta är bröllopsinbjudningarna. Jag kommer inte ihåg när jag senast var på ett bröllop med “normala vänner”, men de tre senaste har varit direkt relaterade till löpning.

För två år sedan träffade jag göteborgaren Roger Andersson (ordförande i Svenska Marathonsällskapet) under Tallinn och Oslo Marathon. Möten som ledde till att jag senare samma år var hans bröllopsvittne på Landvetters flygplats.

Jag sprang Paris Marathon med brassen Walter Dias 2013. Drygt ett år senare var jag hans best man när han gifte sig i Brasilien.

I helgen besökte jag Zakopane för att närvara vid två av mina amerikanska vänners bröllop: Darius Janczewski & Katie Evans. Båda bor till vardags i Missoula, Montana, men Darius är ursprungligen polsk medeldistanslöpare. Faktum är att han var så pass bra att han fightades med den för oss svenskar bekante Malinowski (duellen med Gärderud under OS 1976) på löparbanorna och gjorde det så pass bra att han var uttagen att representera Polen i OS 1980 i Los Angeles. Ni som är pålästa kommer emellertid ihåg att öststaterna bojkottade detta OS och det blev därmed ingen OS-start för Darius.

Darius fick så småningom ett stipendium att studera i USA och på den vägen hamnade han så småningom i vackra Missoula i västra Montana. Det var under Missoula Marathon 2011 som jag träffade DJ för första gången och året senare blev jag inbjuden att bo hos honom under marathonveckan. Där lärde jag även kännan hans blivande fru Katie och det var hennes idé att hålla bröllopet i den polska idyllen Zakopane.

På grund av Darius bakgrund som löpare kryllade det av fartfantomer på bröllopet. Antoni Niemczak var en av dessa, en löpare som blev slagen på målfoto i Chicago Marathon 1990. Han har även samlat på sig andraplatser i New York Marathon och i sju andra tävlingar. Det gick så långt att han fick smeknamnet “Mr Second”. Trots tungt favoritskap i Stockholm Marathon 1986 hade han däremot en tyngre dag på jobbet (kramp) och slutade totalfyra. Ingen andraplats den gången åtminstone.

Apropå Stockholm Marathon så fick jag en ny bröllopsinbjudan i går, denna gång ifrån en långdistansande kompis i New York. Dessvärre är jag tvungen att tacka nej då vigseln äger rum samma dag som Stockholm Marathon. Finns det en möjlighet att skjuta fram årets Stockholm Marathon en vecka..?
Party I Zakopane!
Alko-fen..? Tand-fen har jag hört talas om, men.. lägger man sina mjölktänder i en ölsejdel i Bayern?

Cham, Tyskland

Under min lagstadgade fikarast (Genevekonventionen paragraf 33:9) mitt på dagen i Cham kom en journalist förbi min parkbänk och undrade om jag ville bli “morgondagens ansikte” i tidningen, vilket innebär att man får äran att hälsa till vem som helst på planeten. Konversationen:

– Jag får alltså hälsa till vem som helst?

– Ja!

– Då vill jag hälsa till Leo Messi i Barcelona. (Till saken hör att Cham tillhör tyska Bayern)

– Va..? Nja… kan du ta någon annan, Bayern München förlorade ju med 0-3 mot Barca i går…

– Ok, låt mig fundera… Ahhh… Katarina Witt, den vackra östtyska konståkerskan, mitt livs stora kärlek när jag kom i puberteten!

– Katarina Witt..? Ja men.. hon var ju socialismens ansikte under kalla kriget!

– Messi eller Witt, du får välja själv!

– Ok, det får bli Katarina Witt…

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/21-olympia-olympia-brollop-i-zakopane.htm

#22 OLYMPIA2OLYMPIA: Kur & Kör bakom Järnridån

Karlovy Vary, tjeckiens äldsta kurort som förutom ett överflöd av skönhet även kan skryta med världens kanske allra vackraste halvmara. (Karlovy Vary halvmarathon krockar dessvärre med Göteborgsvarvet i år.)

30) Domazlice – Horovsky Tyn, Czech Republic: 14 km

31) Horovsky Tyn – Karlovy Vary, Czech Republic: 112km

32) Karlovy Vary, Czech Republic – Schneeburg, Germany: 86 km

33) Schneeberg – Rötha (Leipzig), Germany 92 km

Fram tills nu har den östtyske häcklöparen Thomas Munkelt (guldmedalj på 110 meter häck under OS i Moskva 1980) varit den mest kände personen ifrån den östtyska byn Borna. Hädanefter kommer Borna emellertid att vara mer känd för att Göteborgskören Röstrum har gett hals på denna ort!

Världen är alltså inte bara liten, den krymper. Oddset på att springa på ett gäng göteborgare i denna del av världen är väl ungefär lika stor som att Storuman vinner Champions League. Kul var det i alla fall att få träffa alla dessa goa ambassadörer ifrån västkusten. Åtminstone en av dessa (lycka till Andreas!) ska springa årets upplaga av Göteborgsvarvet, så kanske man ramlar på dessa musikaliska talanger redan nästa vecka.

Annars har det mesta varit utförsbacke i cykelsadeln trots alla uppförsbackar. En grym förkylning har dränerat all min energi. Jag tänker inte dra paralleller till födslovärkar vid trillingfödsel, men det känns som att lungorna har blivit påkörda av en oskattad, vinterdubbad långtradare fullastad med gjutjärnskaminer och med en chaufför iförd Real Madrid-tröja.

Men förhoppningsvis vänder det emellertid snart igen och då ska det bli fart på mina gamla åderbråck. Om allt går som planerat lämnar jag Rostock på måndag kväll med kompasskursen mot fäderneslandet.

Nu får ni emellertid ursäkta mig för jag måste till badrummet och antagligen hosta upp ytterligare ett organ. Jag tror det är tolvfingertarmen som ryker denna gång för det är väl bara den som är kvar…
Marianske Lazne, en annan berömd tjeckisk kurort där många celebriteter har gått på spa, bl.a. den brittiske konungen Edward VII.
Teplicka, Tjeckien. Det kryllar alltså av gamla häftiga städer i vart och vartannat gatuhörn av landet. Vissa något förfallna, men ändå alltid med hög “kullerstenfaktor”. Allt känns äkta.

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/22-olympia-olympia-kur-kor-bakom.htm

#23 OLYMPIA2OLYMPIA: Berlin – OS 1936

Olympiastadion i Berlin, Tyskland

34) Leipzig – Wittenberg, Germany: 95 km

35) Wittenberg – Berlin, Germany: 112 km

36) Berlin – Wittstock, Germany: 98 km

37) Wittstock – Rostock, Germany: 138 km

Jag har sagt det förut; låt Östtyskland återuppstå varje gång det är ishockey-VM! DDR överlever ju ändå aldrig första omgången så det handlar ju bara om en vecka varje år…

I mitten av sjuttiotalet när man var en liten snorunge var Ishockey-VM en av de absolut största höjdpunkterna. Man satt fastnaglad framför tv-apparaten i 60 minuter med kulramen bredvid sig och räknade puckarna som ramlade in bakom den polske eller östtyske målvakten. Man förbannade dessutom Honken & Co. i det svenska målet om de lyckades somna till och släppa in en puck trots den massiva svenska pressen. 10-0 lät ju betydligt bättre än 10-1.

Naturligtvis var det en oerhörd lättnad när kalla kriget äntligen var över och Östeuropa blev tillgängligt på ett helt annat sätt, men.. nog kändes det som att VM-turneringen i ishockey dog den dagen muren föll? Sverige – Polen och Sverige – Östtyskland… nostalgi! (Kuriosa: Jag läste för länge sedan att det förste polske ishockeyproffset som skrev på för en dåvarande västtysk klubb såldes för den häpnadsväckande summan av sju par skridskor! Jag har för mig att det var 1976, men någon får gärna rätta mig.)

Det här var andra gången som jag cyklade igenom forna DDR så därför nöjde jag mig med att endast “slicka” utkanten av Berlin och Potsdam. Ni som aldrig har varit i Berlin tidigare får inte glömma att besöka Sanssouci Park i Potsdam. Jag tvivlar på att det finns något liknade slottsområde i vårt solsystem.

Besöket i Berlin stannade alltså vid en snabbvisit till Olympiastadion anno 1936. Ett besök som emellertid kolliderade med hemmafavoriterna Hertha Berlins möte med Eintracht Frankfurt = Trångt.

Mer info om OS 1936 på SOK:s hemsida. Där kan ni bl.a. läsa om att tradtionen med att springa med den Olympiska facklan ifrån Olympia föddes under sommarspelen i Berlin:

http://www.sok.se/olympiskhistoria/olympiskaspel/olympiskaspel/berlin1936.5.18ea16851076df6362280009722.html

Nu på morgonen fortsätter resan på svensk mark, färjan ifrån Rostock gjorde nämligen sitt jobb och dumpade av mig i Trelleborg. Dagens etapp går förmodligen till Helsingborg. Någon som har en soffa och ett välfyllt kylskåp i krokarna runt Helsingborg i natt? Och gärna en tvättmaskin, jag har inte tvättat mina cykelbyxor sedan “kalla kriget”…

Dagens Soundtrack: Take my breath away – Berlin

Luther = Arge Snickaren? Porten till slottskyrkan i Wittenberg där Luther spikade upp sina 95 teser. Han borde ha hängt upp ett USB-minne istället så hade han fått plats med betydligt fler teser.
Rostock, Tyskland

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/23-olympia-olympia-osttyskland.htm

#24 OLYMPIA2OLYMPIA: Skåne & Halland

Föreläsning för Särö Montessoriskola strax söder om Göteborg med mina nya favoritelever. I mitt nästa liv ska jag gå på denna skola, så får det bli.

38) Trelleborg – Lund, Sweden: 45 km

39) Lund – Halmstad, Sweden: 137 km

Kaffe & kanelbullar av världsklass, wifi i varje gatuhörn och pannkakor på torsdagar = Sverige! Det känns alltså fantastiskt bra att återigen rulla runt på de svenska vägarna, något som inte minst min mage håller med om.

Mina två dagar igenom Skåne och Halland har dessutom inneburit en grymt bra timing där jag har lyckats träffa ett antal gamla kompisar under färdvägen. Inte minst min namne Anders Forselius i Halmstad. En AT-läkare, pokerspelare, thaiboxare, breakdansare, fallskärmshoppare, grävmaskinist och en av Sveriges bästa surfare. På lördag åker han för övrigt till Nicaragua för att surfa i VM.

Jag kom i kontakt med Anders Forselius av en ren tillfällighet för några år sedan då han fick en massa amerikanska vänförfrågningar på Facebook ämnade för mig. Eftersom han själv har bott i USA trodde han först att det rörde sig om gamla vänner från förr, men när dessa personer började snacka marathon förstod han att det fanns en annan med samma namn.

Vi blev alltså vänner på Facebook och för drygt ett år sedan firade jag jul med hans familj i Södertälje då jag blev strandad på Arlanda. Sista tåget till Norrland hade gått och av den anledningen blev det Janssons frestelse på en husbåt i Södertälje istället för hemma i Hälsingland.

Eftersom Halmstad har landets bästa surfvågor har Anders valt att förlägga sin AT-tjänst i Halland och det var där jag hade möjlighet att återse min namne. Ingen Janssons frestelse denna gång, men väl korvgrillning på högsta nivå = takterass på fjärde våningen.

Halmstad innebar även kaffe med Linda Fasth på Sydamerikaresebyrån, den person i resebranschen som förmodligen har det allra största tålamodet (det krävs ett enormt stort tålamod för att sälja en flygbiljett till mig!). Dessutom en “kronologisk massage” av massören/långdistansaren Anette Kroon. Halmstad levererar!

Härnäst väntar GöteborgsVarvet, både jag själv och kameran är laddade…
Skåne, Sveriges vackraste landskap vid sidan av Hälsingland.
Göteborgsvarvet Sport & Health Expo 2015

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/24-olympia-olympia-sverige.htm

#25 OLYMPIA2OLYMPIA: Vättern Runt

Klas Ingesson, en av grovarbetarna på det svenska mittfältarna under VM 1994.

40) Halmstad – Smålandsstenar, Sweden: 88 km

41A) Smålandsstenar – Gislaved, Sweden: 20 km

41B) Gislaved – Husqvarna, Sweden: 87 km

42) Huskvarna – Malmslätt, Sweden: 121 km

Inför fotbolls-VM 2002 hade jag förmånen att intervjua Klas Ingesson i Ödeshög angående det kommande mästerskapet i Japan & Sydkorea. Jag bodde då i Linköping och hade bara en kort bilfärd ner till Ödeshög.

– Ring mig när du kommer fram till Ödeshög så är jag där på ett par minuter.

När jag kom fram till Ödeshög hittade jag en spelbutik med en liten kaffeservering utomhus och jag ringde därefter upp honom igen:

– Jag kom precis fram till Ödeshög och jag sitter utanför en spelbutik i centrum, vet du vilken plats jag menar?

– Jodå, den känner jag till. Mina föräldrar drev den tills för några år sedan…

Ödeshög är alltså inte stort till själva ytan, men det spelar ju ingen som helst roll. För varje fotbollsälskare är den lilla östgötaorten ändå en gigant. Det var ju städer som Ödeshög och Näsviken som levererade hjältar till den magiska VM-sommaren 1994.

Som alltid är sträckan mellan Jönköping och Ödeshög en enda lång njutning när man sitter i cykelsadeln, vyerna är ju helt fenomenala. Enda felet är att sträckan är för kort (jag gissar att alla cyklister i Vätternrundan har en annan uppfattning).

I år har jag dessutom haft en osannolik tur med vinden hela vägen genom Sverige. Varenda dag har nämligen SMHI skickat vindar som har smekt mig i ryggen, ett fenomen som förhoppningsvis fortsätter i ytterligare ett par dagar. Det återstår ju nu endast tjugofem mil på min Europetapp ifrån Olympiastadion i Aten till Stockholm Stadion.

Jag kommer dessutom att behöva medvind under Stockholm Marathon, men enligt prognoserna verkar jag istället få några rejäla regnstänk. Tacka vet jag sommaren 1994!
Vätternleden, Östergötland

Hela blogginlägget med fler foton:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/25-olympia-olympia-runt-vattern.htm

#26 OLYMPIA2OLYMPIA: Stockholm – OS 1912

Panathinaikostadion i Aten till Stockholm Stadion blev en cykelresa på 45 dagar inklusive mellanlandningen på Coop i Smålandsstenar för att köpa en butterkaka.

43) Malmslätt – Bergshammar, Sweden: 110 km

44) Bergshammar – Södertälje, Sweden: 75 km

45) Södertälje – Stockolm Stadion: 56 km

STOCKHOLM MARATHON 2015: 4:13:34

Sssssh! Lyssna… Vädergudarna försöker säga något: F-L-Y-T-T-A F-R-A-M S-T-O-C-K-H-O-L-M M-A-R-A-T-H-O-N-!

I genomsnitt är det nog ganska bra väder under Stockholm Marathon, men det beror ju å andra sidan på att det kan vara sexhundra plusgrader det ena året medan temperaturen nästa år ligger på den absoluta fryspunkten.

Jag får alltid frågor från utländska löparkompisar om vad jag tycker om Stockholm Marathon och mitt svar är alltid: Oförutsägbart väder, enorm publik, väldigt vacker bana och ett utmärkt arrangemang. I nämnd ordning. Jag önskar jag kunde ta det där med vädret sist eller.. helst inte alls. Vädret påverkar ju loppet så oerhört mycket, inte minst publikmässigt.

Det här var den 10:e gången jag sprang Stockholm Marathon och det är som alltid fantastiskt kul att nåla på sig nummerlappen och njuta av den vackra huvudstaden, den månghövdade publiken och sällskapet av alla entusiatiska medlöpare. Men av alla de tio upplagor som jag har sprungit har det emellertid mest handlat om regn och kyla. Endast vid ett par tillfällen har det varit riktigt varmt.

Stockholm Marathon är så synonymt med den stora publiken och den gör sig ju som allra bäst när kvicksilvret är i rätt ände av termometern. Regn/kyla = mindre publik/utebliven folkfest.

Är det alltså inte dags att börja leta en alternativ helg längre fram under sommaren för Stockholm Marathon? Som norrlänning vore det ju dessutom extremt tacksamt att få några extra veckor på sig att träna inför detta kraftprov.

Vårarna och höstarna är fullständigt nersmetade med klassiska marathonlopp både i Europa och i resten av världen. På sommaren brukar det däremot alltid vara tunnsått med tunga arrangemang, så varför inte flytta fram loppet till exempelvis första helgen i juli? När Stockholm startade en gång i tiden gick ju loppet alltid i augusti. Vädergudarna har talat.

Ett annat tips är att arrangören inte använder startpistol i fortsättningen. I samband med att startern avlossade pistolen började det nämligen regna. Kunde han inte rikta startpistolen mot marken istället för att skjuta hål på regnmolnen..?

Stort tack till alla funktionärer och all den tappra publik som supportade oss löpare under årets upplaga av Stockholm Marathon!

Dagens Soundtrack: Stockholmsmelodi – Sven-Bertil Taube

HELA BLOGGINLÄGGET MED FLER FOTON:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/26-olympia-olympia-stockholm-marathon.htm