WORLD MARATHON TOUR: BULGARIA

2016 VARNA MARATHON, BULGARIA: 4:22:31 (2016-05-15)


Photos:
https://www.facebook.com/pg/Biking-Viking-730374053784599/photos/?tab=album&album_id=737230503098954

Race report:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/varna-marathon-bulgarien.htm

Redan två timmar innan starten av Varna Marathon så riktade jag en tacksamhetens tanke till några nyvänna kinesiska vänner som jag träffade i samband med Prag Marathon förra helgen. De gav mig nämligen en kepa med en kinesisk flagga och en text som jag fortfarande inte har fått översatt. Antagligen lyder det kinesiska budskapet: “Länge leve kulturrevolutionen: Förbjud Melodikrysset, mandelpotatis, allsång & bandy, typ.

Men oavsett texten på kepan så spelade det en mindre roll just denna dag när termometern visade på all time high i Bulgarien, hatten räddade mig. Note to myself: Hälsingar ska hålla sig norr om Dalälven, basta!

Det här var premiärupplagan av Varna Marathon och av den anledningen fick jag inte nys om tävlingen förrän för bara några veckor sedan. Ursprungsidén var ju i själva verket att cykla ifrån min förra marathondestination Prag till södra Polen för att springa Krakow Marathon. Men eftersom jag sprang i Krakow redan för tre år sedan så lät en mara i Bulgarien mer intressant. Inte minst med tanke på att jag då kunde få till ett jubileum i form av mitt 160:e marathonlopp i det 60:e marathonlandet. Dagens Dubbel, typ.

Så fick det naturligtvis bli och av den anledningen cyklade jag norrut från Prag istället för österut. Jag hade fortfarande ingen aning om hur jag skulle ta mig till Varna när jag kom fram till Dresden i forna DDR i onsdags. (Varna ligger vid Svarta Havet och därmed sex timmars bussresa öster om huvudstaden Sofia.) Jag litade emellertid på att de tyska städerna hade hyfsade flygförbindelser till Balkan.

Efter att ha checkat in på ett vandrarhem i Dresden och sovit på saken så hittade jag en hyfsad lösning på dilemmat: Enligt Mr Google skulle jag senare samma natt kunna ta en buss från Dresden till stadsdelen Alt-Tegel strax norr om Berlin. En plats dit jag skulle komma fram strax innan fyra på fredag morgon. Därefter t-bana tre stationer och en promenad på tre kilometer till flygplatsen Berlin Tegel (näst efter den etiopiska flygplatsen i Addis Abeba den allra sunkigaste på hela världskartan) och avslutningsvis fem timmars väntan på ett flyg som skulle ta mig till den bulgariska huvudstaden.

Nästa steg var att ta sig från flygplatsen i Sofia med t-bana (vem i h-lvete kom på det kyrriliska alfabetet?) till centrum av staden och därefter byta till en ny t-banelinje (jag upprepar frågan, vem i h-lvete kom på det kyrilliska alfabetet?) för att ta mig till tåg- och bussstationen i Sofia.

Av någon okänd anledning lyckades jag hitta rätt anknytning och hamnade så småningom på min önskade destination. Nu gällde det bara att bestämma sig för transportsätt: Tåg eller buss? En bulgarisk tjej (med amerikansk accent på sin perfekta engelska) löste den gordiska knuten genom att jämföra bulgariska tåg med indiska tåg. Det fick alltså bli en sex timmar lång bussresa till Varna.

Väl framme (och sent slagen klocka = becksvart) insåg jag att busstationen i Varna var typ tre km utanför det centrum där jag någonstans hade bokat ett vandrarhem. Eftersom jag konsekvent alltid vägrar ta taxi (jag är säker på att alla utländska taxichaffisar tänker blåsa mig på pengar och därefter stjäla mitt bagage och alla mina inre organ + fotvårtor) och namnskyltarna på bussarna var på (ni gissade rätt!) kyrilliska, så valde jag istället att promenera in till centrum av Varna.

Nästan framme i centrum lyckades jag dessvärre radera kartanvisningarna på min iPhone, vilket innebar några ofrivilliga varv runt stora torget innan jag helt apropå befann mig rakt framför Casablanca City Hostel. Jag kunde andas ut, nu återstod ju bara ett marathonlopp.

Varna Marathon var med facit i hand en positiv överraskning. Jag undviker helst premiärupplagor av marathonlopp då “mycket kan gå fel” i form av barnsjukdomar, men den här arrangören hade lyckats få till en kul bansträckning (fem varv x ca: 8.5 km) och bra support med många funktionärer. Det fanns ingen som helst möjlighet att springa fel i parken. Stor eloge till arrangören!

Banan är relativt kuperad och påminner en del om Central Park under New York City Marathon. Temperaturen är naturligtvis jobbig, men glädjande nog så har man skugga under större delen av loppet. Det blåste dessutom svalkande vindar utmed Svarta Havet.

För er som är intresserade av att springa nästa år så är det en ganska enkel anmälningsprocess. Man anmäler sig på nätet, men betalar avgiften när man hämtar ut nummerlappen. Precis som i Italien och Frankrike så krävs även läkarintyg i Bulgarien. Ett dokument som måste visas upp när man hämtar ut nummerlappen.

Och just det ja; min kinesiska kepa var fantastisk. Rekommenderas!