WORLD MARATHON TOUR: SLOVENIA

2016 ISTRIA MARATHON, SLOVENIA: 4:55:24 (2016-04-10)


Photos:
https://www.facebook.com/pg/Biking-Viking-730374053784599/photos/?tab=album&album_id=737226119766059

Race report:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/istrien-marathon-slovenien.htm

För några år sedan cyklade jag igenom Istrien (halvön som till stor del tillhör Kroatien, men där även Slovenien och Italien har en kustremsa) och visste hur j-kla vackert det var i området. Istrien visade sig vara om än vackrare med löpardojjor på fötterna, nu hade jag ju mer tid på mig att ta in alla intryck. Med facit i hand den kanske allra vackraste bana jag någonsin har sprungit.

Loppet arrangeras av städerna Koper, Izola och Portoroz och av den anledningen roterar starten & målet mellan dessa platser. I år var det den gamla kurorten Portoroz som var “huvudarrangör”. En stad som under sextiotalet hade besök av många svenska turister, men som sedan fallit något i glömka.

En sloven jag snackade med innan loppet berättade att det var så många svenskar på plats under sextiotalet att han lärde sig prata svenska. Utan problem kunde han fortfarande räkna obehindrat från ett till tjugo, och eftersom han var femton år under den här epoken så kunde han även “jag älskar dig!” utan minsta brytning.

Det är alltså hög tid för svenskarna att återupptäcka Istrien på nytt. Man når ju halvön ganska enkelt med en båttur från Venedig såvida man nu inte väljer att kombinera Istrien med de övriga slovenska pärlorna Ljubljana, Bled och Kranjska Gora. Det går ju utmärkta tåg- och bussförbindelser till Istrien.

Om man dessutom har böjelsen för långdistans ska man absolut utforska halvön med nummerlapp på bröstet. Man får ju ut väldigt mycket för den oförskämt låga anmälningsavgiften på 27 Euro i Istrien Marathon. Förutom en av världens absolut vackraste banor är det nämligen ett arrangemang där man har tänkt på precis varenda detalj.

Några exempel: Istrien Marathon kör med “omvända kilometermarkeringar”, vilket alltså innebär att man räknar ner kilometrarna från start till mål. Tro mig, det är mentalt mycket lättare att under den sista milen mötas av siffran 9 istället för 33!

Direkt efter målgången bjuds man på massage, riktig mat och livemusik i väntan på prisutdelningen. Precis innan ceremonin skivades det även upp tårta till alla deltagare.

Loppet har en generös tidsgräns på sex timmar och med hänsyn till de långsammare löparna väntar man med prisutdelningen till sex och en halv timme efter startskottet. Den siste löparen hinner då korsa mållinjen, äta soppa och varva ner i lugn och ro. Ett koncept som fler marathonlopp borde följa. Det är ju en skymf mot de långsammare löparna att så många marathonlopp har sin prisutdelning då halva startfältet fortfarande befinner sig ute på banan. Tänk er om man skulle köra samma princip direkt efter finalen på 10 000 meter i OS? Köra igång prisutdelningen & nationalsången medan de varvade löparna fortfarande har ett varv kvar till mållinjen…