WORLD MARATHON TOUR: SOUTH KOREA

2016 SEOUL MARATHON, SOUTH KOREA: 3:55:27 (2016-03-20)


Photos:
https://www.facebook.com/pg/Biking-Viking-730374053784599/photos/?tab=album&album_id=737208073101197

Race report:
http://www.runnersworld.se/blogs/andersforselius/seoul-international-marathon-sydkorea.htm

Det var nog krigsvintern -47 som jag senast träffade den här gamle polaren: Tävlingsdjävulen! I Seoul dök han i alla fall upp och det var verkligen när jag som bäst behövde honom.

Jag har aldrig sprungit en mara under tre timmar, men drömmen fanns alltid där fram tills att jag förstod att det aldrig kommer att hända. Tåget hade gått och ungdomen stod kvar på perrongen. Jag hade närmare till ett medlemskap i PRO än en sub-3.

Som bäst fick jag till en mara på 3:04 i slutet av 2011, men allt sedan dess har det alltså gått utför. Det fanns ju inte den där riktiga motivationen att dra på sig blodsmak i munnen när jag insåg att jag hade det betydligt trevligare i ett lägre tempo, jag får ju en medalj oavsett om det står 2:59 på klockan eller 5:30.

De flesta marathonlopp kör med en maxtid på sex timmar medan Seoul tillhör ett av undantagen med sina fem timmar. När jag sprang genomförde Tokyo Marathon tre veckor tidigare visade sluttiden 5:26. Det fanns alltså all anledning till viss nervositet inför det här loppet.

På pluskontot hade jag naturligtvis Tokyo Marathon bakom mig som åtminstone kunde kategoriseras som ett långpass. Jag hade dessutom två kortare träningar på strax under milen bakom mig som lovade gott. Fem timmar var nog möjligt.

Det största pluset var däremot sex tappade kilon i form av cyklingen genom Japan och etappen mellan Nord- och Sydkorea. Långfärdscykling är ett fantastiskt hjälpmedel för att snabbt tappa vikt. I genomsnitt förlorar jag ett halvt kilo om dagen under de första veckorna i cykelsadeln.

Långfärdscykling är dessutom en klart underskattad mental träning där man får smaka på längre distanser utan att nämnvärt belasta kroppen. Har man trampat över 100 km om dagen under några veckor så har man ju stor nytta av detta i slutet av en mara. Det är lättare att bita ihop efter 30 km av en mara med vetskapen om att man några dagar tidigare kanske cyklade hundra kilometer längre.

Eftersom jag fortfarande inte har orken för mer än 25 km så var taktiken glasklar i Seoul: Gasen i botten så länge det gick och därefter en improviserad run-walk-run till målsnöret.

Sex kilo mindre gjorde underverk och kilometermarkeringarna försvann förvånansvärt fort (tänk er att inte behöva kånka runt på en fem kilo säck potatis av modellen King Edward och en liter laktosfri mjölk i 42 kilometer!). Min målsättning att försöka ligga under 2:05 på första halvan infriades därför med marginal då klockan visade 1:49 efter 21,1 km.

Efter 25 km kom tröttheten smygande, men jag kunde ändå fortsätta springa om jag tog korta promenader. Vid 31 km kom pacegruppen för 3:50 ifatt mig, men en hastig blick på klockan avslöjade att det trots allt fanns en chans på sub-4 om jag fortsatte med min run-walk-run och inte maskade för mycket.

Utan den mentala träningen jag fått via cyklingen (tyvärr är även det här en färskvara) hade jag promenerat resten av loppet och njutit av seoulskenet i den koreanska huvudstaden, men nu satt ju tävlingsdjvävulen på axeln och skrek: Fortsätt, fortsätt!

Det är mycket matematik i slutet av en mara. Har man någorlunda med krafter kvar så vill man ju gärna gå under någon gräns. Det spelar ingen roll om det är tre timmar eller fem timmar och tjugo minuter, man vill bara komma på rätt sida av något j-vla streck.

Åtta kilometer kvar och en snabb kalkylering i huvudet visade att jag måste hålla mig under sju minuter per km för att kunna springa under fyra timmar. Nästa km avslöjade att jag sprungit/gått på strax under sex minuter, jag hade därmed vunnit en minut. Mattelektionen fortsatte ända tills det bara var en kilometer kvar av tävlingen. Härifrån hade jag 12 minuter på mig att korsa mållinjen. Segern var alltså vunnen. Klockan visade i detta ögonblick att jag i princip skulle kunna göra ett avbrott för en tre-rätters-middag medan jag samtidigt rättade stryktipset och ända gå under fyra timmar.

Inne på den vackra olympiastadion anno 1988 kunde jag därmed defilera till mållinjen, med nästan fem minuters marginal hade jag fixat fyra timmar.

Med facit i hand var det här min 61:a mara under fyra timmar, men ändå den som jag är allra mest nöjd med. Det finns hopp för framtiden, jag tror medlemskapet i PRO får vänta…

SOUTH KOREA

Capital: Seoul

Population: 51 million

Currency: Won

Fun facts about South Korea:

In Korea, babies are considered one year old at birth

South Korea is the largest market for plastic surgery per capita in the world. It is estimated between 1/5 and 1/3 of the women in Seoul have gone under the knife for at least one cosmetic procedure.

South Korean men love makeup, spending close to US$900 million a year, or a quarter of the world’s men’s cosmetics. Up to 20% of the male Korean population is reported to use makeup regularly

The name “Korea” comes from Goryeo, which was the name given to the dynasty established by General Wang Geon in AD 918. Goryeo means “high and clear.” Some poetic interpretations of the name Korea are “Land of High Mountains and Sparkling Streams” and “Land of the Morning Calm.

More facts about South Korea:

http://facts.randomhistory.com/south-korea-facts.html

Logistic:

https://www.tripadvisor.com/Tourism-g294197-Seoul-Vacations.html

Seoul Flyers Running Club (Registration for the marathon):

http://www.seoulflyers.com